För att bli aktuell för ett avhopparprogram för personer som vill lämna kriminella och extremistiska grupper krävs, enligt Jonas Trolle, i regel att personen i fråga lever i utanförskap och har en kriminell bakgrund.
Resultatet av en "antagningsprocess" som är anpassad för gängkriminella är att personer inom extremistiska miljöer inte uppfyller kriterierna – trots att de kan tillhöra grupper som förespråkar terror och politiskt våld, konstaterar Trolle.
– Det vi ser är att de som kommer från våldsbejakande extremistmiljöer har svårare att träffa rätt. De kanske inte kvalificeras för avhopp eftersom de inte har domar och fängelseår bakom sig som den "normala" avhopparen, säger Jonas Trolle.
"Varningens finger"
Signalerna, säger han, kommer från myndighetspersoner, kommuner och anhöriga, liksom individer i extremistmiljöer.
Trolle har lång bakgrund inom polisen och betonar att han tycker att det är rätt att stora resurser läggs på kampen mot gängkriminaliteten.
– Det är fullt rimligt. Det är fruktansvärd brottslighet som kostar enormt lidande, inget snack om det, men jag vill höja ett varningens finger för att den här gruppen kommer i skymundan. Man måste ha beredskap för båda delarna.
Stärker radikalisering
I rena tal handlar det om betydligt färre potentiella avhoppare inom de våldsbejakande extremistmiljöerna. Samtidigt oroas han över konsekvenserna av att personer som vill lämna inte erbjuds hjälp.
– Forskningen visar att många under lång tid umgås med tanken på att hoppa av. När de väl tröttnar tillräckligt så har du ett fönster som är öppet en liten, liten stund. Lyckas du inte få personen att hoppa av då så kanske det var sista gången, för det tar så mycket kraft och energi.
– Risken och faran om man inte ger dem ett alternativ är att de faller tillbaka och fastnar ännu mer, och att det stärker radikaliseringen ytterligare.