En pandemi som tagit miljoner liv och slagit undan benen för människors försörjning. Skenande inflation med ökade levnadsomkostnader. Och så det högsta antalet väpnade konflikter sedan andra världskrigets slut, enligt FN.

De senaste årens batteri av kriser har – förutom de direkta effekterna på drabbade – också inneburit dåliga nyheter i arbetet med att göra världen till en bättre plats. Det framgår av en ny FN-rapport som tar tempen på hur det går med de 17 globala målen för en hållbar värld, som sjösattes 2015 och som ska uppnås till 2030.

– Med det tempo världen har nu kommer vi inte att uppnå de 17 målen till 2030, inte heller till 2050, säger Åsa Persson, forskningschef på Stockholm Environment Institute, som ingått i den internationella forskargrupp som utarbetat årets rapport.

– Sedan 2019 har vi backat på flera mål där vi tidigare har gjort framsteg. Kriser som pandemin och Ukrainakriget har bidragit, men det gick i fel riktning på många mål redan innan kriserna, så vi kan inte skylla allt på dem.

Teknikspridning

De globala målen vill bland annat sätta stopp för hunger och fattigdom, minska ojämlikheten och bekämpa klimatförändringarna.

Rapporten, The Global Sustainable Development Report, publiceras vart fjärde år och tittar på utvecklingen för 36 mätbara delmål. Bara två har gjort positiva framsteg: tillgång till mobila nätverk och tillgång till internet.

– Det är intressant att notera att det handlar om teknikspridning, det verkar gå framåt och ger ju förutsättningar för ekonomisk och social utveckling, säger Persson.

– Sedan finns många andra goda exempel på insatser och initiativ som länder och andra aktörer har gjort. Det finns ett stort intresse för de här målen och de har gett världen ett gemensamt språk för att prata om hållbar utveckling.

Negativ trend

Men i det stora hela är bilden dyster. Det går alldeles för långsamt i arbetet med att uppfylla resten av de delmål som utvärderas i rapporten.

För åtta av dem går utvecklingen till och med bakåt.

– Flera av delmålen där trenden är negativ handlar om miljöfrågor, till exempel ökade utsläpp av växthusgaser, ohållbart fiske, fler hotade arter och ökade subventioner av fossilt bränsle, säger Persson.

– Jag tror att det beror på bristande politisk vilja och bristande investeringar. Samtidigt är klimatomställningen oundviklig. Omställningen till förnybar energi är i gång och det måste länder och aktörer anpassa sina strategier efter.

Förtroende på spel

Åsa Persson framhåller två saker som särskilt viktiga för att kunna nå målen.

Dels behöver länder och andra aktörer förnya sina åtaganden och planer för att växla upp arbetet. Dels efterlyser hon ett stärkt internationellt samarbete med mer bidrag till finansieringen av projekt för hållbar utveckling.

TT: Vad händer om vi inte når målen till 2030?

– Varje framsteg räknas. Det handlar inte bara om att uppfylla mål utan att bidra till en positiv utveckling för enskilda individer och samhällen, säger Persson.

– Men det är klart att det är en risk för världssamfundets trovärdighet om man misslyckas och överger målen. Då tror jag att många tappar förtroendet för världens länder och ledare när det gäller att sätta mål och ge löften på det här sättet.