Nils-Krister Persson är forskningsledare på Smart Textiles vid Högskolan i Borås och beskriver sin uppgift som att göra konstiga textilier. Textil i sig är inte speciellt konstigt, förklarar han, grundprincipen har sett likadan ut i hundratals år.

– Textil kommer från fibrer och vävning, stickning och nonwoven, som filt. De är de tre delarna som gör att man kan göra stora ytor – tyg.

När vi tänker på textil tänker vi kanske främst på kläder och heminredning, men det är mer än så. Textil kan lika gärna vara en stent i minnesmetall – en sådan som man sätter in för att vidga blodkärl – fast stickad. Det gör att den inte behöver bli kvar i kroppen för gott.

– Trådarna i den gör att man kan repa upp den som vilken stickning som helst. Man använder textilens egenskap, förklarar Nils-Krister Persson.

Förhindra jordskred

Textil kan också vara teknisk textil som filtermembran och medicinska membran, eller filt som man kan gräva ned i jorden för att förhindra jordskred.

När man väl börjar tänka bortom hur vi traditionellt använder textilier är möjligheterna många. I Smart Textiles showroom finns dels egna projekt, dels produkter man köpt in för att visa hur man kan använda textil.

Många projekt kretsar kring hur man minskar textilproduktionens klimatavtryck. Det kan vara genom nya materialval eller nya sätt att återanvända befintlig textil.

Det finns mer traditionella exempel på återanvändning, som plagg från ett projekt där Lindex sytt upp en kollektion av jeans som inte sålts. Men det finns också mer avancerade exempel på hur man kan skapa nytt, som plagg där man återvunnit cellulosafibrer från jeans.

– De är tillverkade av lump som är kemiskt återvunnen. Man vill behålla värdet på produkten och då är det bättre att behålla fibrerna, säger Nils-Krister Persson.

Ett par stövlar ser ut att ha klackar gjorda av blåbetsat trä, men det är twood, ett material av jeans som pressats ihop.

Det finns plagg gjorda av poluvinylalkohol, en polymer som löser sig i vatten och bland annat används till höljet på diskmaskinstabletter. Här har den använts till plagg som löser sig i vatten. Kanske inte så praktiskt till vardags, men värt att fundera över som alternativ till engångsartiklar som annars bidrar till sopberget.

Medicinska aspekter

Eftersom textil är något vi har på kroppen för jämnan finns det ett stort intresse för hur man kan kombinera det med andra funktioner. Mycket av forskningen handlar om medicinska aspekter och användningsområden. Att det är så lätt att anpassa och är så vardagligt är något Nils-Krister Persson utnyttjar i sin forskning.

– Textilier är med i vardagen. De är med i livets alla skeden och i alla åldrar, oavsett kön och social status. Och vi är vana vid dem. Ingen skulle säga att det är tekniskt att knäppa en knapp.

Att textil är något som oftast täcker kroppen känns inte heller som en revolutionerande tanke. Men genom att berika plagg med elektriskt ledande tråd kan man skapa plagg som stimulerar och påverkar kroppen.

Det enda som behövs är att patienten drar på sig ett plagg.

– Vi har till exempel möjlighet att göra plagg som stimulerar personer med långsiktig smärta så att de blir symtomfria.

Att behandla med elektrisk stimulans är inget nytt utan används redan idag i vården, men att bygga in den i plagg är ytterligare ett steg.

Fokus för projektet ligger på fallprevention genom att motverka smärta hos äldre eftersom smärta är orsak till många fallolyckor bland äldre.

Inte avskräcka

Behandlande elektrostimulerande smarta textilier låter kanske skrämmande, men Nils-Krister Persson tror på neutrala plagg, utan konstiga funktioner för att inte avskräcka någon. Om det är enkelt att använda ökar sannolikheten att patienterna tar till sig plaggen.

– Vi arbetar för att man inte ska behöva sätta i gång något. Samtidigt som vi sätter på plagget sätter vi i gång funktionerna.

Ett projekt som kommit långt handlar om patientkläder på sjukhus och kan rädda liv.

– Om man ligger länge ökar risken för blodpropp. Speciellt om man är äldre och stillaliggande ökar risken dramatiskt, säger Nils-Krister Persson.

– När man går sker nervstimulans som puffar blodet upp mot hjärtat. Den effekten försöker vi återskapa med plagg, främst byxor och strumpor.

Tanken är att varje patient som läggs in ska få den här typen av plagg för att motverka blodpropp.

– Vi har kommit tämligen långt. Det här fungerar. Du kan till exempel ha det under gipset om du är gipsad. Men ännu viktigare – i dag måste du upp och gå efter en hjärtoperation fastän du varit nästan död, bara för att få den här effekten. Annars riskerar du lungemboli, något många dör av varje år.

Ett plagg Nils-Krister Persson visar upp ser ut som en vanlig kort svart klänning, men är ett plagg som kan användas av dövblinda för att orientera sig.

Språk i klänningen

Utöver ett teckenspråk som kan tecknas i handen använder sig dövblinda av "social haptic communication", ett lite grövre teckenspråk som ritas på ryggen. Där kan man rita upp hur ett rum ser ut och var saker befinner sig, men också ge information som om folk i rummet skrattar eller applåderar. Det språket finns inbyggt i klänningen med haptik, tekniken för att skapa en upplevelse av beröring.

– Det finns möjlighet att berika plagg med olika element som knackar eller vibrerar på ryggen, förklarar Nils-Krister Persson.

– Vi har försökt digitalisera språket och jobbar med känselvillor så att det känns som om någon drar linjer på ryggen.

Kameror på bröstet sänder signaler till en databas som analyserar rummet, känner igen ansikten och fattar beslut. Den som bär plagget får via signaler på ryggen veta om man möter en person man känner och ska hälsa, eller om det är något på vägen.

Plagget är medvetet gjort tufft och svart för att utstråla styrka och oberoende. Men Nils-Krister Persson tror att de flesta kanske föredrar diskretare plagg.

– Då kanske man gör det som ett underställ. Med textil kan man göra det. Jag har gjort en blommig sommarklänning. Det visar textilens styrka – man kan göra så att det passar.