De föredrar att äta kadaver från djur som någon annan har dödat snarare än att jaga själv. Och som mest aggressiv kan den tasmanska djävulen vara när den lever upp till sitt namn och slåss om att få hugga in på en stor, slapp och livlös kropp som om den vore ett smörgåsbord.
Men det köttätande pungdjuret förvånar forskare vid University of New South Wales i Australien sedan de tagit en närmare titt på rovdjurets matvanor. För deras studie, som har publicerats i tidskriften Ecology and Evolution, tyder på att den tasmanska djävulen kan vara bland de mest kräsna asätarna i världen.
Kräsna och selektiva
"Det är en asätares uppgift att vara en generalist som tar vad den kan komma över", skriver studiens seniorförfattare, professor Tracey Rogers, i en kommentar.
"Men vi har upptäckt att de flesta tasmanska djävlar faktiskt är kräsna och selektiva ätare – de bryter mot lagarna för asätare."
I studien analyseras morrhårsprov från 71 djävlar som har fångats med fälla på sju olika platser på den australiska ön Tasmanien. I de långa morrhåren gömmer sig kemiska avtryck från mat som djuren har ätit för flera månader sedan.
Forskarna beskriver det som överraskande att bara omkring en av tio djävlar tycks ha en generalistdiet, det vill säga att de äter vilken mat som helst som är tillgänglig och bekväm. De allra flesta valde framförallt att smaska i sig sina favoriträtter – som kan vara allt från små känguruer, pungråttor eller papegojfåglar.
"Djävulsspecifik vana"
"Vi förvånades över att inte alla djävlar ville äta samma sak. De flesta bestämde sig bara för att 'det här är min favoritmat'", skriver doktoranden och studiens huvudförfattare Anna Lewis och fortsätter:
"Vi känner inte till några andra asätare i världen som gör så här. Det verkar definitivt vara en djävulsspecifik vana."
En teori är att pungdjävulens kräsenhet har utvecklats som ett resultat av att den inte behöver konkurrera med andra rovdjur om kadavren på Tasmanien.
Forskarna upptäckte också att de största djävlarna var de mest kräsna, vilket kan betyda att storleken är en faktor i valet av mat eller att fokuset på en särskild sorts mat kan hjälpa en tasmansk djävul att lägga på sig vikt.