På Statens institutionsstyrelses (Sis) ungdomsvårdshem är vårdsituationen svår både för unga och personal, enligt Kajsa Nolbecks avhandling. Det finns ofta organisatoriska brister på hemmen och det råder en syn på ungdomarna som potentiellt farliga.
Detta, i kombination med blandningen av målgrupper, den säkerhetspräglade vårdmiljön och personalens särskilda befogenheter, skapar hinder för både vård och behandling. Det är svårt att bygga förtroendefulla relationer mellan ungdomar och personal.
– Resultatet blir oftare inlåsning och kontroll än vård på hemmen på grund av personalens bristande förutsättningar, säger Kajsa Nolbeck som är doktorand i vårdvetenskap på Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet.
Såväl ungdomshemmen som de särskilda befogenheterna har återkommande kritiserats av svenska barnrättsorganisationer och av FN. En kritik som, enligt Kajsa Nolbeck, nu får vetenskapligt stöd i hennes avhandling.
Fel fokus
Hon hoppas att hennes avhandling bland annat ska leda till en diskussion kring Sis-hemmens funktion.
– Man måste bestämma sig för vad Sis är, vad det ska vara samt syfta till. Och hur ska det här med säkerhet relatera till vård och behandling rent konkret i vardagen för personalen som ofta saknar stöd och förutsättningar för hur de ska göra. Nu lämnas detta ganska öppet, säger Kajsa Nolbeck.
Hon poängterar att frågan om Sis roll är en politisk fråga och något som myndigheten inte ensamt råder över.
Uppseendeväckande fritagningar av intagna och upplopp har skapat frågetecken kring säkerheten på hemmen. Men enligt Nolbeck bör man vara försiktig med att dra långtgående slutsatser kring säkerheten av dessa incidenter.
– Av de cirka 1 100 som årligen är intagna på hemmen är cirka 60 dömda att vara där och av dessa är en minoritet dömda för grova våldsbrott. Kontrollen och säkerheten kanske inte är hög nog för den här minoriteten. Många fokuserar på den gruppen, men de flesta är omhändertagna för vård för självskadebeteende, missbruk och neuropsykiatriska problem.
Komplexa lösningar
– Just nu är hemmen utformade som "one size fits all" men jag tror inte att det bara finns en lösning på problemen. Det måste finnas en öppenhet för att det ska vara komplext, även om det är väldigt jobbigt. Det förutsätter en politisk vilja att ge Sis rätt förutsättningar, inte enbart för säkerhet utan också gällande vård och behandling.
Nolbeck baserar sina slutsatser på fyra delstudier där hon granskat och analyserat den rumsliga och sociala vårdmiljön på Sis-hem med tillgång till enkät- och registerdata, en deltagande observationsstudie på två hem, en så kallad etnografisk fotostudie på tre hem samt en fokusgruppstudie med personal.