Forskare från bland annat USA och Kanada har försökt lösa gåtan om varför vissa människor klarade sig undan digerdöden, den pestsjukdom som skördade miljontals människors liv i Europa, Asien och norra Afrika under 1300-talet.

De misstänkte att det fanns genetiska skillnader mellan de som dog och de som överlevde infektionen som orsakas av bakterien Yersinia pestis. Forskarna har därför analyserat dna från omkring 200 individer som legat begravda på två kyrkogårdar med pestoffer i London och fem olika kyrkogårdar i Danmark. Individerna avled under tidsperioden år 1000–1539.

Genetiska skillnader

Och mycket riktigt. Forskarna har hittat genetiska skillnader mellan de som dog före, under och efter pesten. De såg också att en viss typ av genvariant var vanligare bland de som dog efter, vilka klassades som överlevare.

Forskarna har sedan låtit mänskliga celler med olika genvarianter bli infekterade med pestbakterien på ett laboratorium. Där såg de att celler med en större andel av vissa genvarianter bättre stod emot bakterieinfektionen. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Har en baksida

Många människor dog i pesten och de gener som verkar kunna skydda mot bakterien kunde föras vidare och blev mer vanligt förekommande.

Men det starka skyddet mot bakterien verkar ha haft en baksida. Den genuppsättning som är vanligare bland överlevarna är samma som kopplas till olika autoimmuna sjukdomar, sjukdomar där immunförsvaret angriper den egna kroppen. Exempel på sådana är Crohns sjukdom, ms och ALS.