Solen gassar i Mali och patrullen har varit ute med sökhund hela förmiddagen. När de tar paus kollapsar plötsligt hunden.

Den svarta hunden som ligger utslagen och flämtar på marken är dock inte riktig utan en robothund som används till att träna hundsjukvård. Och den skoningslösa solen skiner över en grässlänt i Märsta, dit hundförare och hundar från de nordiska länderna samt Nato-länderna England, Nederländerna och Belgien kommit för att vässa sina kunskaper.

Robothundar

Med hjälp av robothunden visar veterinärer hur man kollar cirkulation, stoppar blödningar och säkrar fria luftvägar på en hund med munkorg.

Hundsjukvård är en viktig del av övningen. Med robotarna kan man simulera realistiska skador, och bland annat går andning och puls att fjärrstyra.

– Fokus ligger på att utveckla förarna. Det är inte hunddressyr vi sysslar med, säger Peter Öhrling som är övningsledare.

Sjukvård är bara en av punkterna på schemat. Under de två veckorna övningen pågår kommer hundar och hundförare att få öva i olika scenarier.

– Allt handlar om att lära sig och få nya insikter i hur man tränar med hund, säger hundföraren Davey Slingers från Belgien.

Nationellt försvar

I och med att omvärldsläget har förändrats har också inriktningen för tjänstehundarna ändrats.

– Förr var övningarna väldigt fokuserade på till exempel insatser i Afghanistan. Nu har vi större fokus på nationellt försvar. Vi har reviderat kursinnehållet för att anpassa det till lägesbilden, säger Peter Öhrling.

I grunden används hundarna som de alltid har gjort. De söker och hittar de saker man tränar dem att hitta.

– Hunden är ju väldigt bra i sig. Du behöver bara ge den mat och omvårdnad.

Svenska Försvarsmakten använder huvudsakligen schäfrar, men så är inte fallet i alla länder. Med på övningen finns till exempel malinois och cockerspaniel.

Egen avel

I Sverige har man till skillnad från andra länder egen uppfödning av tjänstehundar. Men det betyder inte att Försvarsmakten spottar fram några hundra perfekta tjänstehundar varje år. Det är inte ovanligt att schäfrar har problem med höfterna och långt ifrån alla har det psyke som krävs för en tjänstehund.

– Det är ett faktum som vi försöker motverka genom att ta kontroll över situationen. Men det är klart att det inte är lätt, det är genetik vi pratar om, säger Peter Öhrling.

Han ser aveln som en strategisk trygghet för Sverige. Det är redan nu svårt att hitta lämpliga tjänstehundar – inte bara i Sverige. I ett förändrat omvärldsläge kan konkurrensen bli ännu hårdare.

– Alla letar efter samma typ av hundar. Vi vet att så länge vi arbetar med det här kommer vi att ha ett råmaterial och behöver inte konkurrera med andra försvarsmakter eller länder.

Förhållandet mellan hundförare och hund är speciellt, berättar Peter Öhrling.

– Relationen är oerhört stark och sammansvetsad när man gör saker tillsammans. Samtidigt är hunden ett instrument jag använder och är beredd att offra för att rädda människoliv.

– Det är två parallella relationer.

I Belgien bor hundarna, precis som i Sverige, hemma hos hundförarna. En typisk dag på jobbet för Stitch, en tvåårig malinois, eller belgisk vallhund, är att patrullera flygbasen. Men när jobbet är slut ligger han i soffan med familjens barn.

Davey Slingers betonar att Stitch ändå alltid är en tjänstehund för honom.

– Jag använder honom som ett vapen. Stöter vi på en fiende kan jag använda hunden mot honom.