Det makabra fyndet gjordes av en simmande fridykare utanför ön Öja i Stockholms södra yttersta skärgård. Mannen upptäckte något på botten som såg farligt ut och kontaktade Kustbevakningen och polis.

Försvarsmaktens fjärde sjöstridsflottiljen tog över ärendet och röjdykarfartyget HMS Spårö kunde identifiera den misstänkta minan som låg relativt nära land på fem meters djup.

– De dök och fann en tysk kontaktmina. Det vill säga en klassisk mina med horn som fartygen skulle köra in i för att sprängas, säger Rasmus Andersson, kapten vid röjdykardivisionen.

Minlinjer utanför Sverige

Omkring 170 000 minor bedöms ha fällts i Östersjön och i Västerhavet under världskrigen. Mörkertalet kan vara stort.

– Tyskarna fällde vartefter de tog mark på den baltiska sidan. Men även utanför den svenska kusten för att försvara från att motståndarna nyttjade svensk terräng, säger Andersson.

Utanför den svenska kusten är svenska eller tyska minor vanligast. I andra delar av Östersjön finns även ryska.

– Vi tror att just den här minan kommer från en av minlinjerna som legat strax efter Sveriges kust. Men utredningen varifrån den kom har vi ännu inte bottnat i.

Under efterkrigstiden lades stor möda på att svepa upp minor från havets botten. Minorna är vanligtvis förankrade med ankare vid botten. Ofta användes en vajer som drogs efter ett fartyg för att dra upp minorna.

– En av metoderna som användes var att skjuta hål på luftbubblan i de minor som kom upp, för att sänka dem.

50 000 kvar

TT: Hur många sjöminor finns kvar i dag?

– Man misstänker att cirka 50 000 minor finns kvar i hela Östersjön och Västerhavet. Men den högsta koncentrationen finns inte på svenska farvatten. De största fällningarna skedde på östsidan.

Det är möjligt att minan vid Öja lossnat från sin förankring och rullat på havets botten, eller att det handlar om en mina som man lyckats sänka med efterkrigstidens metoder.

– Oväder får saker och ting att röra på sig, konstaterar Andersson.

I onsdags tog röjdykardivisionens landburna sökenhet över för att oskadliggöra den tyska krigsreliken, som bedömdes som skarp och laddad med 150 kilo sprängmedel.

– Vi placerade vår laddning vid minans huvudladdning som vi senare detonerade. Med tanke på vattenuppkastet var det definitivt sprängmedel i den, säger Andersson som är gruppchef för sökenheten ASU.

Rör dem inte

Gamla minor är svårbedömda och att flytta på just den här bedömdes för farligt, förklarar Andersson.

– Hittar man sådana här grejer ska man absolut inte röra dem. Märk ut eller ta en bra position av föremålet och ta sen kontakt med polisen, Kustbevakningen eller Försvarsmakten.

TT: Hur känns det att röja en relik från andra världskriget i skärgården?

– Som julafton. Då får vi göra det vi är tränade för. Det är inte roligt att det rullar omkring minor på botten. Men med en mina mindre i Östersjön blir man lite mer rakryggad, säger Rasmus Andersson.