Hypersoniska farkoster har fått sitt namn efter hastigheten. Ljudets hastighet mäts i Mach och vid hypersoniska farter rör man sig i fem gånger ljudets hastighet, eller snabbare.
– Man kan se hypersoniska effekter vid Mach 4, men man brukar säga att över Mach 5 är det hypersoniska området, säger Kristoffer Danèl, förste forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Mach 5 motsvarar ungefär 1 500 meter per sekund – det vill säga varje sekund kommer du en och en halv kilometer.
Inget motmedel
Hypersoniska vapen kallas ofta "supervapen". Den enkla förklaringen till det är att det inte finns något riktigt bra motmedel mot dem, i alla fall inte de som går att manövrera.
Man vet hur man ska slå ut hypersoniska vapen som följer en förutbestämd hög ballistisk bana. Interkontinentala ballistiska robotar är svåra att styra, eller går inte att styra, och skickas upp högt upp ovanför atmosfären där det är förhållandevis lätt för radarsystem att upptäcka dem, förklarar Kristoffer Danèl.
– Då har man relativt gott om tid – en halvtimme, 20 minuter – för systemen att rikta in sig. I och med att man är ute i rymden är det väldigt lätt att förutsäga var de kommer att komma ner, och som jag förstår finns det system som kan slå ut dem.
Svårare är det med hypersoniska glidfarkoster, som Kristoffer Danèl ser som det mest reella hotet. Även om man kan upptäcka att de skjutits upp är det svårt att säga var de kommer att slå ner eftersom de kan manövrera i atmosfären.
– Även om man upptäcker den kommer man inte att kunna träffa som man tänkt sig, för man vet inte banan. När den kommer ner i atmosfären och börjar manövrera rör den sig också såpass snabbt att om man skulle upptäcka den med radarstationen på backen har man otroligt kort reaktionstid, kanske två, tre minuter.
Inte i Sverige
I Sverige görs till och från arbete inom hypersonik. Saab Bofors Dynamics hade i början av 2000-talet en satsning som hette HVM – High Velocity Missile, men det var en ren prototyp. På Flygtekniska försöksanstalten (FFA), som i dag ingår i FOI, fanns även vindtunnlar där man bedrev omfattande forskning inom hypersonik.
– Sverige utvecklar definitivt inte några egna hypersoniska robotar. På FOI försöker vi framförallt skapa kunskap om inte bara robotarna utan hela systemets prestanda. Allt som man behöver veta för att kunna bedöma "Är det här ett reellt hot, och hur ska vi hantera det här hotet på bästa sätt?".
Det är lite oklart i vilken utsträckning hypersoniska vapen faktiskt används och fungerar.
– Kina sköt upp en, så om det är något som man kan säga funkar och är reellt så är det den kinesiska Dongfeng-17. De sköt upp en farkost, amerikanerna lyckades spåra den och höll koll på den via sina satelliter.
Man har också sett att Kinzhal eller Iskandermissiler använts av Ryssland i Ukraina, men Kristoffer Danèl är skeptisk till om Kinzhal kommer upp i Mach 8 som påstås.
– Jag tror att den här kanske rör sig Mach 5, inte mycket snabbare än så, Mach 6 under en kort tid, för det finns inte material som klarar de här lasterna under längre perioder.
Tekniska utmaningar
Höga hastigheter medför stora utmaningar som måste lösas tekniskt. När farkoster rör sig i hastigheter över Mach 5 är det inte bara svårt för en motståndare att värja sig. De är också svåra för avsändaren att manövrera och hålla kontakten med.
– När man rör sig snabbt, över Mach 6, bildas ett plasma som förblindar alla sensorer så att man inte kan manövrera, du kan inte få radiosignaler, du kan inte styra och roboten kan inte heller se var den är med hjälp av gps:en.
Internationellt satsas stora resurser på att utveckla hypersoniska robotar och motmedel mot dem.
– Och varför gör man det? Jo, därför att får man ett sånt här vapensystem är det ingen som kan ta ut det. Då har man ett klart övertag över motståndaren.
