*Nordefco (Nordic defence cooperation): Ett samarbete mellan de fem nordiska länderna. Syftet är att förbättra de nordiska ländernas försvarsförmåga och ta fram gemensamma lösningar.

*Försvarssamarbete med Finland: Har haft en särställning i svensk försvarspolitik. Bland annat gemensam operationsplanering, övningar, sammansatta förband, luft- och sjöövervakning, samarbete om försvarsmateriel.

Sverige har även bilaterala försvarssamarbeten med Danmark, Norge, Frankrike, Polen, Tyskland och Storbritannien.

*Joint Expeditionary Force (JEF): Är ett ramverk för en snabbinsatsstyrka som leds av Storbritannien och utöver Sverige även inkluderar Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Nederländerna och Norge. JEF kan användas i alla former av militära insatser, självständigt eller under ledning av till exempel FN, EU eller Nato. Medlemsländerna beslutar självständigt om deltagande i militära insatser.

*USA: Fem nyckelområden: interoperabilitet, utbildning och övningar, materielanskaffning, forskning och utveckling samt multilaterala insatser. Sverige har exempelvis köpt luftvärnssystemet Patriot av USA. Omfattande övningssamarbete.

*EU: Enligt EU:s gemensamma försvarsklausul är EU-länderna skyldiga att bistå andra medlemsländer som utsatts för angrepp. Artikeln kräver inte att biståndet ska vara militärt och det saknas både försvarsplanering och högkvarter.

*Nato: Fördjupat samarbete redan innan Natoansökan lämnades in förra våren. Sedan i somras är Sverige så kallad "invitee", inbjuden medlem, till Nato. Natochefen Jens Stoltenberg har sagt att det är otänkbart att Nato inte skulle reagera om Sverige utsätts för militära hot under anslutningsfasen.

*Bilaterala "säkerhetsförsäkringar": Har Sverige sedan Natoansökan lämnades in fått från bland annat USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Försäkringarna är inte juridiskt bindande och kan inte ses som garantier.