Dna från biskop Peder Winstrup och ett foster som hittats i graven visar att det troligtvis handlar om kyrkomannens ofödda lilla barnbarn.
Som en tidskapsel från 1600-talets Lund. Så har den naturligt mumifierade biskopen som 2014 togs upp ur graven beskrivits. Kvarlevorna av mannen, som först var dansk och sedan svensk, har fått stor uppmärksamhet.
Biskopen blev 74 år och begravdes klädd i svart sammet, vilande på malörtskvistar och humle i en kista i Lunds domkyrka. Men han var inte ensam där. Ett litet foster i femte eller sjätte månaden visade sig ligga väl undangömd under biskopens fötter. Vem fostret egentligen var tror forskare nu att man kommit fram till, skriver Lunds universitet i ett pressutskick.
Troligtvis handlar det om biskopens sonson, eftersom analysresultaten visar att fostret var en pojke och att de var släkt. Släktskapet var av "andra graden", det vill säga 25 procent deras gener var i medeltal gemensamma.
"Att placera en kista i ett kor är en sak, men att placera fostret i biskopens kista en helt annan. Det fick oss att undra om det fanns något släktskap mellan fostret och biskopen", säger Torbjörn Ahlström, professor i historisk osteologi vid Lunds universitet, en av forskarna bakom studien, i pressmeddelandet.
Peder Winstrup var biskop i Lund 1638–1679 och balanserade skickligt på båda sidor i den dansk-svenska konflikten. Han tog också initiativ till att grunda Lunds universitet.
