I nästan en månad har de åkt i skytteltrafik för att hämta kroppar från vårdinrättningar men har precis som alla andra drabbats av bristen på handskar, masker och handsprit. Många ska inte heller ha blivit erbjudna ett test för att ta reda på om de har smittats av coronaviruset, enligt Euronews.

Nu höjer begravningsbyråerna i Bergamo – den norditalienska stad i Lombardiet som står i centrum för Italiens virusutbrott – sina röster i protest mot bristande skyddsåtgärder.

"Oansvarigt"

Antonio Ricciardi leder begravningsdelen av organisationen LIA som samlar små och medelstora begravningsbyråer i Bergamo-området. Han är kritisk.

– Det är fullkomligt oansvarigt att fortsätta arbeta under rådande förhållanden. Att komma och gå på vårdinrättningar och i människors hem utan någon hälsokontroll, säger han till nyhetssajten.

Experter diskuterar huruvida myndigheterna underskattade smittorisken, i synnerhet under de första veckorna av utbrottet. Inledningsvis tilläts till exempel kistorna fortfarande att vara öppna. De transporterades ofta hem till familjer eller till kyrkor där anhöriga kunde samlas för ett sista farväl.

– Det gjorde ju att många människor samlades i trånga utrymmen, vilket gynnade virusets fortsatta spridning. Vi påpekade detta för myndigheterna, säger LIA:s ordförande Pietro Bonaldi till Euronews.

Kistor förseglas

Nu har reglerna skärpts.

Offren för covid-19, den sjukdom som coronaviruset orsakar, kläs inte längre efter döden. I stället läggs kropparna i en särskild påse – nakna, iklädda sjukhusrock eller de kläder som fanns på vid dödsögonblicket. Ett annat alternativ är att svepa in dem i ett lakan som dränkts i desinfektionsmedel. Kistan ska sedan förseglas omedelbart.

Det genomförs inte heller några begravningar längre. Kistorna transporteras bara till kyrkogården eller krematoriet i väntan på att tas om hand. Men köerna är långa och bårhusen fulla, trots att krematorierna jobbar dygnet runt.

"Som ett krig"

En del begravningsbyråer i Bergamo har också fått stänga sedan personalen blivit sjuk. Men Vanda Piccioli fortsätter att jobba – trots att en av hennes kollegor just dog. Hon berättar för The New York Times om den ständiga rädslan för att bli sjuk och den psykologiska stressen som kommer av att hantera så många döda utan uppehåll.

– Vi hämtar döda från morgon till kväll, en efter en, hela tiden. Vanligtvis så brukar vi hedra de döda. Nu är det som ett krig där vi bara samlar ihop offren, säger hon till tidningen.

– Det är svårt för oss att få tag på masker och handskar. Vi är en yrkeskategori som jobbar i skuggorna.