I början av året, när spridningen av det nya coronaviruset var ett faktum och sjukvården kraftsamlade för att möta den förväntade anstormningen av covid-patienter, befarade många att cancerpatienternas behov skulle komma i kläm. Men farhågan kom på skam.

– Vi är glatt överraskade. Så här långt ser det ut som om cancervården har klarat trycket över förväntan, säger Ulrica Sundholm, chef för enheten för vård och stöd på Cancerfonden.

På uppdrag av Cancerfonden har konsultföretaget Ernst & Young genomfört ett 30-tal intervjuer av vårdpersonal i olika kategorier samt en enkätundersökning bland cancerpatienter i olika delar av landet.

– Det är ju inte så att allt rullar på som förut, men det verkar som om cancervården har kunnat göra de prioriteringar som den har behövt göra. Exempelvis har man skjutit upp rekonstruktioner av bröst, efter en bröstcanceroperation, men på det stora hela har cancervården kunnat prioritera, säger Ulrica Sundholm.

Färre besök

Däremot, säger hon, finns farhågor att kraftsamlingen under pandemin får konsekvenser för blivande cancerpatienter. Bland annat genom att screening för både bröst- och livmoderhalscancer, pausats i flera regioner, samtidigt som besöken inom primärvården minskat kraftigt, framför allt bland äldre. Färre har sökt för symtom, alltså, vilket i sammanhanget är relevant eftersom 70 procent av all cancer som upptäcks börjar med ett besök i primärvården.

– I och med att antalet besök till primärvården gått ner rejält, kan kommande cancerpatienter komma att drabbas. I Stockholm handlar det om en fjärdedel färre besök, och bland dem över 70 år är det bara hälften så många som har sökt. Det här är ju jätteproblematiskt, eftersom cancer ofta måste hittas tidigt för att kunna behandlas, säger Ulrica Sundholm.

– Man blir lite glad ändå, att allt inte var ett elände. Det är svårt att säga vad man hade kunnat göra annorlunda. Hur den vårdskulden sedan kommer att se ut återstår att se. Vidden av den här är svår att bedöma just nu.

Stark oro

Däremot har pandemin resulterat i att var tredje cancerpatient känt en ganska stor, stor eller mycket stor oro. Förutom att cancerpatienter tillhör en riskgrupp för svår sjukdom, har det också funnits en oro för den egna sjukdomen och behandlingen av den till följd av det uppkomna krisläget.

– Vad vi kan se har den här oron varit ganska jämnt spridd över landet. Den har alltså inte varit som störst i Stockholm, där smittspridningen varit störst, vilket visar att det nog handlar om en allmän oro, vilket man kan förstå. Samtidigt uppger de flesta att de varit nöjda med den information de fått. Den här oron har vi själva märkt av, på vår cancerlinje. Det har varit ett enormt tryck på den, säger Ulrica Sundholm.