Många barn i HVB-hem och på Sis-instutitioner har i enkätsvar larmat myndigheten om att de inte känner sig skyddade från mobbning, övergrepp och våld. Det handlar om "mycket allvarliga och oroande uppgifter", enligt Ivo (Inspektionen för vård och omsorg). Av svaren framkommer också att många barn saknar tillit eller upplever sig illa behandlade av personal.

Ivo:s enkäter är ett sätt att fånga missförhållanden, men för att säkerställa att tvångsplacerade barn har det bra gör myndigheten också regelmässiga tillsynsbesök i verksamheterna. Där får barn och unga också chans att göra sin röst hörd.

– Det viktigaste för oss är att få barnens perspektiv och att få höra hur de har det, säger Patrick Barringer, avdelningschef på Ivo.

Men pandemin har ställt till det och under förra året utförde Ivo färre inspektioner. Myndigheten vill utöver smittspridningen av coronaviruset också förklara minskningen med att antalet HVB-hem minskar, men hur stor minskningen var under förra året finns det inte än statistik för.

Följt FHM

Ivo berättar även att coronasituationen inneburit att en stor andel av inspektionerna har genomförts via "digitala medier" eller telefon.

– Vi har varit ute på plats, genomfört inspektioner och träffat enskilda barn när vi ser att det är så pass stora missförhållanden att vi behöver agera. Men utifrån rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och andra är vi också tvungna att anpassa oss utifrån ett pandemiläge. Såklart, säger Patrick Barringer.

Som följd har antalet barnsamtal med Ivo nästan halverats till 1 178 stycken under 2020, jämfört med 2 186 stycken året innan. Båda siffrorna är långt ifrån majoriteten av alla placerade barn och vad minskningen beror på finns det inget entydigt svar på, enligt Patrick Barringer som dock berättar att "en del ungdomar inte känner sig bekväma med att ha digitala möten".

– Den digitala kontakten är inte alltid lika bra som den fysiska. Man får inte alltid den personliga kontakten. Så är det, säger avdelningschefen.

– Vi kan inte tvinga barn att prata med oss, oavsett om vi är ute på plats rent fysiskt. En del vill inte. Men det som har hänt är att när vi faktiskt har varit ute och pratat så har en del sökt oss som normalt inte söker oss. Den faktorn ska vi inte glömma, säger han.

Naggat barnperspektiv

Oavsett om smittspridningen är skälet är det uppenbart att Ivo har naggat på barnperspektivet i omställningen till distansinspektioner, enligt barnrättsorganisationen Bris. Många placerade barn som hör av sig till Bris berättar om missförhållanden men också om en misstro mot myndigheter och vuxna. Därför krävs det stor ansträngning för att vinna barnens tillit, enligt Marie Angsell, sakkunnnig socionom på Bris.

– Det är Ivo:s och vuxnas ansvar att skapa förutsättningar för att barnen ska få komma till tals, inte barnens, säger hon.

– Jag kan förstå att barn i mindre utsträckning vill prata om man inte träffar personen. Det krävs mycket som inte går att göra digitalt. Ett faktiskt möte med en människa, som förklarar, tar sig till och möjlighet att få en relation till. Det är ganska grundläggande.

Ivo:s omställning till distansinspektioner avviker från hur samhället i övrigt har agerat, menar Marie Angsell, som pekar på skolorna. De har i högre grad hållits öppna bland annat med hänvisning till att utsatta barn fortfarande ska få komma till skolan, berättar Angsell.

– Är det någon som har med de mest utsatta barnen att göra är det Ivo. Det är verkligen barn i behov av vuxnas skydd och att få komma till tals, säger hon.

Ivo: Inte nöjda

Att Ivo har pratat med färre barn är naturligtvis inte bra, enligt Bris. Men samtidigt är ett högt antal barnsamtal inte nödvändigtvis ett kvitto på ett bra jobb.

– Att sätta barnrättsperspektivet först handlar om flera saker. Det går ju att prata med barn utan att sedan ha ett barnperspektiv i sitt beslut. Så tyvärr är det inte heller någon garanti att barnets bästa kommer i första hand för att du lyssnar på barnet. Men det är en viktig del såklart, säger Marie Angsell.

Flera medier har under senare tid uppmärksammat missförhållanden på HVB-hem och Sis-institutioner, och under förra året såg Ivo brister vid ungefär en femtedel av inspektionerna som ändå gjordes, enligt preliminär statistik

– Det är vi såklart inte nöjda med, säger Patrick Barringer.

TT: Det är Ivo som ska granska och se till att placerade barn och unga har det bra. Har ni kunnat utföra det uppdraget tillräckligt under pandemin?

– Vi har ställt om, för att kunna höra både barnens röster och hur det fungerar ute i verksamheter, säger avdelningschefen.

– Vi gör allt i vår makt, men det går alltid att göra bättre. Och kan vi gå tillbaka till ett normalläge efter pandemin är det såklart att föredra.