En normal dag släpper mänskligheten ut cirka 100 miljoner ton fossil koldioxid i atmosfären. Men nu är dagarna inte normala. I början av april sjönk utsläppen till ungefär 83 miljoner ton per dag. En så kraftig minskning har förmodligen aldrig ägt rum tidigare, kommenterar forskarna bakom den hittills mest detaljerade analysen av hur nedstängningarna på grund av coronapandemin påverkar de globala koldioxidutsläppen.
– Ändå är det inte mer än att vi tillfälligt landar på den genomsnittliga utsläppsnivån för år 2006. Det ger perspektiv på vilka minskningar som krävs för att hantera klimatfrågan, säger Robbie Andrew, forskare vid det norska miljögranskningsinstitutet Cicero och en av författarna till den nya studien som publiceras i Nature Climate Change.
Hushållen åt andra hållet
Flygtrafiken är den sektor som har påverkats allra mest. I genomsnitt har flygandet minskat med 75 procent. Men det motsvarar bara 10 procent av den beräknade utsläppsminskningen, eftersom flyget i normala fall bara står för knappt tre procent av världens totala utsläpp. Det största bidraget till minskningen, 43 procent, kommer i stället från vägtransporter, följt av industri och kraftverk, som tillsammans bidragit med lika mycket. Hushållen har tvärtom ökat sina utsläpp en aning, med 2,8 procent.
– Folk fortsätter ju att använda energi, oavsett om de är hemma eller på sina kontor. Och nu har de varit hemma mer, säger Robbie Andrew.
Pandemin ingen bra modell
Utslaget på hela 2020 kommer pandemiåtgärderna, enligt studien, minska växthusgastutsläppen med 4–7 procent jämfört med 2019, beroende på i vilken takt länderna lättar på sina nedstängningar. Enligt FN:s miljöprogram UNEP är det ungefär så stora utsläppsminskningar som krävs varje år för att hejda den globala uppvärmningen i nivå med Parisavtalet.
– Men vi ska absolut inte använda pandemin som modell för hur samhället ska ställas om för att minska utsläppen. Det är inte så här klimatkrisen ska lösas. Men vi kan lära oss en hel del vad vi ser, säger Robbie Andrew.
– Det handlar inte om att krympa ekonomin, utan om att ställa om den till renare processer. Nu har vi i stället sett hur industrin har stängts ned, och det är fel väg, fortsätter Robbie Andrew.
Studsar tillbaka
Under den stora finanskrisen 2008–2009 minskade utsläppen av växthusgaser tillfälligt med knappt 1,5 procent, för att sedan raskt öka med drygt 5 procent under 2010.
– Vi vet inte vad som kommer att hända efter den här pandemin. Krisen har ingen koppling till energiproduktion eller klimatet, så i efterarbetet har regeringarna egentligen inga incitament att hantera dessa frågor, säger Robbie Andrew.
I stället kommer fokus snarare att ligga på sjukvårdsfrågor och gränskontroller, tror han.
– Men om folk å andra sidan har hunnit börja värdesätta renare luft, klarare himmel, minskad stress när de inte pendlar, och kanske börjat tänka på att livet är skört, så finns det kanske ett fundament för bestående beteendeförändringar i klimatarbetet.