Trots att det är så vanligt och har så stor negativ inverkan på många kvinnors liv så finns det fortfarande många luckor i kunskaperna kring mensvärk – både bland kvinnorna själva och inom forskarvärlden.

– Vi har på något sätt i vårt samhälle inbyggt att vi inte pratar så mycket om det, att det är något som kvinnor ska tåla. Det gör att kvinnor inte vet vad som är normalt, och när man ska söka hjälp. Man vet inte heller vilken hjälp man kan få. Men i vårt moderna samhälle ska ju inte kvinnor behöva vara hemma från arbetet på grund av mensbesvär, säger Anna-Sofia Melin, specialistläkare i gynekologi/obstetrik.

Det finns olika sätt att hantera smärtan på. Vanliga receptfria värktabletter som innehåller paracetamol eller är antiinflammatoriska kan vara ett sätt, p-piller och andra hormonella preventivmedel ett annat. Värmedyna eller vetekudde kan också lindra smärtan.

Core och zumba

Men även träning kan vara ett alternativ. Det visar en systematisk översikt av ett tiotal studier på området, som svenska myndigheten Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) tittat på.

Totalt ingick tolv studier i översikten, varav resultatet från tio sammanfattades i en metaanalys. I metaanalysen ingick 754 kvinnor, och studierna hade tittat på olika träningsformer, både lågintensiva i form av core eller yoga och högintensiva som zumba eller aerobics. I de flesta studierna handlade det om träningspass i 45–60 minuter två till tre gånger i veckan.

Det visade sig att träning kan ha en effekt på menssmärta, enligt översikten kan den minska med 25 procent.

– Det anses vara en klinisk effekt, så det är bra data. Sedan fanns en del brister i de studier som genomgick granskningen, men alla hade en effekt på menssmärta, säger Anna-Sofia Melin, som varit sakkunnig för SBU:s räkning.

Bara unga

Samtliga studier är gjorda utanför Europa, men SBU gör bedömningen att de ändå har relevans för svenska förhållanden. Anna-Sofia Melin tycker det är ett positivt tecken att olika typer av träning, både lugnare och mer pulshöjande, visade sig ha effekt.

TT: Men hur pass säker kan man vara på effekten, när studierna hade brister?

– Det är ju bedömt som att det finns ett samband, men det är svagt. Det skulle behövas mer studier. Bland annat fick kvinnorna inte träna när de hade mens, där skulle man vilja göra en studie där man även har med den veckan i månaden.

En annan brist var att bara unga kvinnor undersöktes, fler studier skulle behövas där man även har med äldre deltagare. Kontrollgrupperna fick till skillnad från träningsgrupperna ingen stöttning, vilket också det kan ha påverkat resultatet.

– Man kan hävda att den gruppen som fick träna mådde bättre för att de fick uppmärksamhet. De gavs råd och fick göra något socialt som de kanske tyckte var roligt. Så det kan vara andra faktorer som gör att man upplever mindre smärta. Där skulle behövas göra studier där kontrollgruppen kanske får smärtstillande medicin, p-piller – alltså att man jämför med andra saker.

Inget svar

Anna-Sofia Melin tror det är viktigt att titta närmare på mekanismerna: varför fungerar egentligen träning mot menssmärta?

– Det har vi egentligen inte fått något svar på här. Det finns teorier, men skulle vi veta kunde man använda sig mer av det i behandling, säger hon.

Hur ärftligheten ser ut gällande mensvärk är också dåligt utforskat.

– Det kan ställa till det också. Om mamma hade mycket mensvärk tror man kanske själv att det här är normalt, att så här är det att vara kvinna. Men man måste ändå förstå att man kan få hjälp, det är inte okej att ha det så här, säger Anna-Sofia Melin.