Urlakad i kroppen och trött i själen gick Katja Fogelberg av sina pass vid intensivvårdsavdelningen vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge i våras.
– På en vecka kunde jag jobba upp till fem, sex pass på tolv och en halv timma vardera. När jag kom hem var jag helt slut, jag orkade ingenting, säger Katja Fogelberg till TT.
Katja Fogelberg känner en stor lojalitet både med sina patienter och sina kollegor, något som starkt bidrar till att hon kämpar vidare.
– Det är världens bästa jobb och jag vill fortsätta arbeta på intensiven. Men det borde finnas en större förståelse hos ledningen för vår arbetssituation. Vi borde värdesättas mer.
Bördan blir dubbel
Det är inte bara att sätta in personal hur som helst, det krävs specialistutbildning, påpekar Katja Fogelberg.
– Om vi arbetar ihop med personal som saknar intensivvårdsutbildning innebär det dubbel börda för oss som ska stötta dem som inte kan vårt jobb, säger Katja Fogelberg.
Liknande tongångar hörs bland vårdpersonalen även på andra håll i landet, enligt de ordförande i Vårdförbundet som TT har talat med.
Om det tas för givet att vårdpersonalen hela tiden ska ställa upp utan att få någonting tillbaka är risken att ännu fler lämnar yrket, påpekar Anne Karin Höglund, ordförande för Vårdförbundet i Västra Götaland.
– Redan före pandemin hade vi brist inom flera av nyckelgrupperna inom vården. Läget är mycket bekymmersamt. Det är piska i stället för morot som gäller, upplever många av våra medlemmar, som önskar mer av god ersättning och mindre av tvångskommenderingar, säger hon.
Strömhopp från vården
I region Västerbotten finns också en stor oro för strömhoppen från vården. Och då allt mer av vårdpersonalen förflyttas från andra områden till covid-vården innebär det att trycket kommer att öka allt mer på sikt, uppger Vårdförbundets ordförande i Västerbotten, Jenny Olsson.
– Det är väldigt tufft just nu. Framför allt vid vårt sjukhus i Skellefteå där jättemånga av våra medlemmar säger att kommer det en tredje våg säger vi upp oss för vi orkar inte. Men vi har inte råd att förlora fler, säger hon.
Redan efter den första vågen i våras sade personal upp sig, både på vårdcentraler och på sjukhus.
– Det var oerhört rörigt och struligt då. Dessutom upplevdes förflyttningen av personal som väldigt jobbig, uppger Jenny Olsson.
Från Norrbotten rapporteras om hög smittspridning och förflyttningar “i massor” inom sjukhus. Om det var tufft i våras är läget ännu mer pressat just nu, enligt Camilla Eriksson Sundberg som är ordförande för Vårdförbundets avdelning i Norrbotten.
Julledighet dras in
I Skåne riskerar vårdpersonalen att också den redan beviljade julledigheten dras in, för att klara av trycket.
– Det är väldigt blandade känslor hos personalen. En del ser med jämnmod på situationen och ser den som övergående och inte vanligt förekommande, medan andra är betydligt mer uppgivna, säger Vårdförbundets lokala ordförande Malin Tillgren.
Uppgivenheten bland personalen hade kunnat lindras om arbetsgivaren Region Skåne hade agerat annorlunda, anser Malin Tillgren.
– Den allmänna åsikten är att personalen är inställd på att ställa upp i ett svårt läge, under förutsättningar som inte är de bästa. Men någon form av kompensation eller bekräftelse på det hårda arbete som utförts hade varit önskvärt.