Fel, rätt, snett, helt fel, eller kanske lite rätt ändå?
Åsikterna om den svenska strategin under pandemin fortsätter att gå isär. Inte minst utomlands där experter och journalister haft svårt att hantera det svenska vägvalet. Framför allt när antalet döda per dag sköt i höjden och nu, när samma tal minskat kraftigt.
"Lockdown supporters cannot bear the thought that Sweden has got it right", skrev The Telegraph nyligen och menade att anhängarna till en total nedstängning av samhället (lockdown) inte skulle klara av tanken på att Sverige – till syvende och sist – gjorde rätt. Samtidigt konstaterar Daily Mail att "Svenskarna kanske skrattar sist".
Men oavsett: hur kommer det sig att vi i Sverige valde den väg vi gjorde? Är den enbart ett resultat av en handfull grånade tjänstemän på Folkhälsomyndigheten och deras mer eller mindre genomtänkta idéer om hur ett visst virus bäst hålls stången, eller finns det något typiskt "svenskt" över den?
Kulturstrategier
Freddie Sayers är brittisk journalist på webbmagasinet unherd.com. Under våren har han följt pandemin på nära håll såtillvida att han har intervjuat framstående forskare, politiker och Nobelpristagare om deras syn på smittspridningen. Han är född och uppvuxen i England, men hans mamma är svensk, varför han även följt läget i Sverige, och hans slutsats är att den svenska strategin har sina rötter djupt nere i den svenska folksjälen.
– Ni har haft en strategi som gått på tvärs mot resten av världen och som fått utstå mycket internationell kritik. Trots det har både strategin och myndigheterna fortfarande ett mycket stort förtroende bland allmänheten. Det i sig är för mig ett bevis på att kulturen har betydelse. I Storbritannien hade det varit totalt omöjligt. Ansiktsmasker är ett annat exempel, för hur kommer det sig att det är länderna i norra Europa som varit emot dem? Det kan inte vara en slump, utan visar att det finns kulturella aspekter i detta.
Konsten att njuta
En slående skillnad, säger han, är hur myndigheterna i Sverige hela tiden satt åtgärderna mot smittspridningen i ett större sammanhang och tagit hänsyn till andra företeelser, som barns rätt att gå i skolan. Men också till saker som kan tyckas vara triviala, men som kan ha stor betydelse för enskilda individer, som att kunna åka skidor under påsken, eller fira studenten.
– Den typen av hänsyn har inte förekommit över huvud taget i Storbritannien. Samma sak med ansiktsmasker. Det är svårt att argumentera emot dem, eftersom de är lätta att ta på sig och de kostar inget, men faktum är att de påverkar ens liv ganska mycket, inte minst vår uppfattning om vad ett normalt liv är. Den aspekten tar man hänsyn till i Sverige, medan man i andra länder resonerar "utifall att", säger Freddie Sayers.
Orsaken till detta spårar han till små "egenheter" i den svenska kulturen, som lättare kan begripas om man förstår de tre (mycket svenska) orden: lagom, allemansrätt – och njuta. Verbet njuta kan närmast översättas med engelskans "enjoy", med den skillnaden att njuta har en mycket vidare och för svensken nästan helig betydelse, menar han.
– Att njuta på svenska handlar ju ofta om de här små sakerna, som är bra för själen och som gör livet värt att leva. I Sverige betyder detta något, det har en moralisk tyngd. Det är inget ni skäms för och ni anser att det är något som är värt att försvara. Att kunna gå på puben i England, däremot, är "enjoy" och är inget som myndigheterna bryr sig ett dugg om, säger Freddie Sayers.
Stark kritik
Därutöver, säger han, har den svenska strategin också resulterat i en märklig paradox. För hur kommer det sig att individualistiskt präglade länder, som Storbritannien och USA, har tagit till drakoniska åtgärder som inskränkt de individuella friheterna kraftigt, medan Sverige gjort precis tvärtom och förlitat sig på individerna och deras förmåga att ta eget ansvar? Detta trots att Sverige inte är ett land präglat av libertarianism, det vill säga den ideologi som strävar efter att minimera statens inflytande och maximera den individuella friheten så mycket som möjligt.
Denna paradox, menar han, har även gått igen i mediebevakningen. För i både Storbritannien och USA är det de liberala tidningarna, inte minst New York Times i USA, som kastat sig över och kritiserat Sveriges vägval.
– Men det verkar som om rapporteringen om Sverige är på väg att förändras nu. Det märks definitivt i brittisk press. Siffrorna ser bättre ut, i kontrast till många andra länder, och grundskolorna var öppna hela tiden. I Storbritannien finns det barn som inte varit i skolan på sex månader. Den här förmågan att hålla huvudet kallt var något som saknades i andra länder och enligt min mening blir det alltmer troligt att historien kommer att döma till Sveriges fördel.