De första testerna på en mindre grupp försökspersoner påbörjades redan i mitten av mars i USA. Bilderna på 43-åriga Jennifer Haller spreds över världen när hon fick en första injektion på ett forskningsinstitut i Seattle, USA. Ungefär samtidigt syntes optimistiska rubriker om vaccin inom ett år, i stället för 5-10 år som är det normala. Men hittills har det inte kommit några konkreta resultat.
– Det blir inget vaccin i år, det har jag väldigt svårt att se. Har vi tur kan det komma i slutet av nästa år. Men jag skulle gissa på ett par år, och även det vore ett tidsmässigt världsrekord, säger Läkemedelsverkets vaccinkoordinator Charlotta Bergquist till TT.
Började från noll
Problemet är att det inte finns något utprövat vaccin mot andra typer av coronavirus att utgå ifrån, som det gör när det gäller influensavirus. Där räcker det att uppdatera med årets aktuella virusstam och sedan köra i gång den produktionsapparat som hela tiden står redo.
Men för det nya coronaviruset sars-cov-2 var forskarna tvungna att starta mer eller mindre från noll. Till att börja med fanns det inte ens någon fungerande djurmodell att börja forska på. De vanliga försöksråttorna kunde inte smittas med covid-19, så det blev nödvändigt att avla fram nya typer – som genast blev en bristvara. Trots det kunde de första kliniska vaccinstudierna inledas redan tio veckor efter det att viruset hade identifierats.
Och Charlotta Bergquist understryker att forskningen hela tiden har gått på högvarv, med täta samarbeten mellan industri, akademi, sjukhus och myndigheter på flera håll i världen.
– Det bedrivs ett intensivt arbete, och så vitt jag vet pågår det nu fyra kliniska försök i bland annat USA och Kina.
Krävs säkerhetsuppföljning
Men även om alla instanser är redo att snabbt godkänna och tillverka ett fungerande vaccin, så finns det vissa genvägar som inte är möjliga att ta, förklarar Charlotta Bergquist.
– Det går inte att tumma på säkerhetsuppföljningen. Om de första kliniska försöken går bra så måste vaccinet sedan testas på ett stort antal personer under en längre tid, så att man säkert vet att det verkligen ger ett immunsvar och att det inte finns allvarliga biverkningar.
Parallellt med vaccinforskningen pågår intensiva försök att ta fram läkemedel mot covid-19. Där är Charlotta Bergquist mer hoppfull när det gäller möjligheten att hyfsat snabbt få fram något som kan hjälpa svårt sjuka personer.
Det handlar både om antivirala substanser, som på olika sätt kan angripa själva viruset, och antiinflammatoriska ämnen som lugnar den kraftiga immunförsvarsreaktion som är den stora faran för patienter som varit sjuka en längre tid, då immunförsvaret börjar skada den egna kroppen. Dessutom forskas det på förebyggande läkemedel, som skulle kunna ges till vårdpersonal och riskgrupper.
Redo för snabbt godkännande
En fördel när det gäller den här typen av läkemedel är att det kan finnas substanser som redan är godkända för andra sjukdomar och därmed redan säkerhetstestade.
– Det görs oerhört många kliniska studier. Men än så länge finns det inga hållbara resultat. Fast jag tror att det finns goda möjligheter att vi får se något inom kort, säger Charlotta Bergquist.
I slutet av april väntas exempelvis svar från studier av substansen remdesivir, som först utvecklades för att behandla ebola. Redan nu har det kommit hoppfulla rapporter, men de har inte granskats tillräckligt ännu.
– Det är mängder av olika substanser som testas just nu. När läkemedelsföretagen kan visa resultat blir nästa steg att vi gör en EU-gemensam utvärdering av data som kan gå mycket fort, eftersom detta är högprioriterat. Så här är jag mer hoppfull att det kommer något inom kort tid, säger Charlotta Bergquist.
TT: Är du optimist eller pessimist när det gäller möjligheten att hantera den här pandemin?
– Varken eller, i det här läget. Jag väntar och ser, och avvaktar mer data.