Det började med lite torrhosta, berättar Julia Eriksson, som jobbar som omvårdnadschef på infektionskliniken på Karolinska sjukhuset. En mycket beskedlig hosta, förklarar hon, som hon egentligen inte tänkte särskilt mycket på.
– Men så ringde min sambo och sade att han hade fått influensa och kände sig jättesjuk. Då förstod jag att jag också kunde vara smittad och ha covid-19, säger hon till TT.
Så visade det sig också vara. Torrhostan höll i sig, men så mycket värre än så blev det inte för henne under flera dagar. Men så plötsligt kom febern, med huvudvärk och ont i kroppen. Både lukt- och smaksinnet försvann, berättar hon.
– Jag blev bättre efter två dagar, men då var torrhostan kvar. Så höll det i sig i fem dagar, men så blev jag sämre igen.
Hon har ingen aning om hur hon blivit smittad. Visst har hon träffat coronapatienter på jobbet, men då har hon haft skyddsutrustning. Flera i hennes omgivning privat har varit sjuka, så smittan kan ha kommit därifrån.
Kan gå fort
Nu är hon tillbaka på jobbet igen sedan några dagar, men sjukdomen höll i sig i tre veckor.
– Jag har sagt till min chef två gånger att "på måndag kommer jag tillbaka igen". Men så blev det ju inte. Det är en lurig sjukdom, säger hon, men förklarar att hon själv aldrig var orolig för egen del.
– När den var som värst var den som en vanlig influensa, med ont i kroppen och huvudvärk. Men jag var aldrig så sjuk.
Fast som sjuksköterska på infektionskliniken har hon sett hur hårt den kan drabba, och det är viktigt att ha respekt för sjukdomen, konstaterar hon.
– Det kan gå väldigt fort då man blir sämre. Men jag tycker inte att man ska behöva vara orolig om man är ung och frisk.
Hon känner sig helt frisk nu, men eftersom sjukdomen pendlat så mycket fram och tillbaka så känner hon ändå efter mer noga hur hon mår. Hon tycker också att hon har lite sämre kondition nu, efter tre sjukveckor hemma.
Immunitet inte säker
Visst är det skönt att veta att hon har haft sjukdomen, och möjligen har en viss immunitet, resonerar hon.
– Men det där med immunitet är inte färdigutrett, så det kan man inte veta.
En tröst är också att barn verkar klara sjukdomen nästan utan större problem. Julia Eriksson har en tvååring hemma, som antagligen har haft sjukdomen.
– Han fick feber en dag, sedan var han alldeles pigg igen.
Hon förstår den rädsla som finns för sjukdomen.
– Å ena sidan behöver inte vi som är unga och friska oroa oss, men jag kan känna rädsla för vad sjukdomen gör med våra mest utsatta och med samhället, säger Julia Eriksson.
