I projektet har forskare beräknat plastförekomsten i fem olika musselarter. De har fiskats upp på totalt ungefär 100 olika platser.

Och resultaten är nedslående. Mikroskopiska plast- och gummibitar hittades i fyra av fem arter. Och att det inte fanns i den femte kan bero på för litet underlag, heter det.

Begränsat material

Bland de nordiska huvudstäderna hittades mest plast i vattnen runt Oslo. Men där har forskarna också använt fler och närmare mätpunkter än vid Stockholm. Utanför Reykjavik är halterna låga, medan det denna gång inte mätts i närheten av Köpenhamn och Helsingfors, enligt kartor i rapporten som Nordiska ministerrådet publicerat.

Vid mätställen på Grönland, Svalbard och Färöarna hittades inte mikroplast, i alla fall inte i halter över den så kallade detektionsgränsen. Men "detta beror troligen på det relativt begränsade mätmaterialet på dessa platser", enligt ett pressmeddelande från Niva (Norsk institutt for vannforskning).

Mätningen är den hittills mest detaljerade.

"Studien är den första i sitt slag som har analyserat ett så stort antal prover från ett så stort geografiskt område med så god analyskvalitet", säger Norman Green, projektledare på Niva, i pressmeddelandet.

Dumpad snö

Den kan också bli startskott för fortsatt övervakning.

"Våra fynd tyder på att tre musselarter kan vara särskilt lämpade som indikatorer för att övervaka mikroplast i nordiska havsmiljöer: blåmussla i huvuddelen av kustområdena i Norden, östersjömussla i Östersjön, och Abra nitida längs delar av Norges kust och i Nordsjön", säger Green.

Mikroplastens ursprung är en svårare nöt för experterna. Men i rapporten gissar man bland annat att dumpning av snö från plogade vägar kan bidra till de väldigt höga halterna i Oslofjorden.