I tidigt skede av den nya coronapandemin kunde man förutspå att minkar skulle vara känsliga för det nya viruset. Detsamma konstaterades förra gången ett coronavirus orsakade pandemi och igen under fågelinfluensan.
– Minkar har receptorer på sina celler i luftvägarna som liknar de receptorer som människor har och som viruset använder för att ta sig in i cellerna, säger tillförordnad statsepizootolog Karl Ståhl.
Minkarna blir dessutom sjuka på ungefär samma sätt som människor.
– Det finns en viss ökad dödlighet, men på låga nivåer, så vissa djur blir allvarligt sjuka och dör medan vissa får lindriga symptom och blir sedan immuna, säger Karl Ståhl.
Att smittan fått fäste hos mink och skapat så mycket problem beror på att man, på minkfarmarna, har många minkar tillsammans på begränsad yta, berättar han.
"Inte som i Danmark"
I Danmark har regeringen beslutat att avliva alla minkar sedan en muterad form av coronavirus spridits från minkar till människor på minst fem olika farmar.
I Sverige är dock situationen helt annorlunda, enligt Karl Ståhl.
– I Danmark har man 20 miljoner minkar. I Sverige har vi en väldigt begränsad minkindustri, 40 gårdar varav 20 finns i Blekinge.
Dessutom ska den största andelen av Sveriges minkar avlivas i veckan då "pälsningen" startar, vilket ytterligare glesar ut populationen, säger Karl Ståhl.
Oklart kring muterat virus
Generellt så har man sett fler fall där människor smittat minkar än minkar som smittar människor, men både och förekommer. Framförallt är det personer som arbetar på minkfarmar som riskerar att smittas av minkarna.
– Det virus som man talar om i Danmark, som har förändrat sig och som man säger kan påverka effekten av framtida vaccin – där är det oklart hur lätt det viruset har att etablera sig hos människor, det vet man inte, säger Karl Ståhl.
TT: Är det hållbart att ha minkuppfödning på det sätt man har i Sverige eller borde industrin avvecklas?
– Det är politiska beslut, vi tar ingen ställning till det. Vårt jobb är att bedöma risken för smittspridning och peka på åtgärder som krävs för att minska risken för både smittspridning och risken för eventuella mutationer.