– Mitt laboratorium är primärt teleskopen och inledningsvis var teleskopen stängda, säger Andrea Ghez på en videokonferens med journalister och Kungliga vetenskapsakademien.
Hon forskar på svarta hål och har studerat Vintergatans mitt och där observerat hur stjärnor rör sig oregelbundet i sina omloppsbanor, vilket tyder på att ett supermassivt svart hål finns i mitten av galaxen.
"Det är underbart"
Andrea Ghez berättar att datainsamlingen sker säsongsvis. Säsongen börjar på våren och sträcker sig till hösten. När coronapandemin slog till som värst i USA i mars skulle datainsamlingen precis börja och man förlorade nästan en hel insamlingsperiod.
Men på grund av tekniska utvecklingar har hennes arbete förändrats dramatiskt.
– Det är underbart att mitt i en pandemi kunna samla in data från en bergstopp i Hawaii, säger hon.
Samtidigt har hennes forskningsområde utvidgats under, eller på grund av, pandemin. Samarbeten och utbyte av data med andra forskare har blivit tätare och man har också kunna se över vilka utbyten som inte fungerar och justerat dessa.
– Vi hade inte haft tid att prioritera det här arbetet om det inte varit för pandemin.
Depression och isolering
De andra två pristagarna som deltog på videokonferensen var Emmanuelle Charpentier, pristagare i kemi för gensaxen Crispr, och ekonomipristagaren Paul Milgrom som belönas för sin forskning om auktioner.
De är båda eniga om att pandemin påverkat deras studenter på högskolor och universitet negativt.
– Det är väldigt tufft. Isolering och depression är ett problem just nu och jag har ökat kommunikationen med mina studenter, säger Paul Milgrom.
Emmanuelle Charpentier håller med om att det kan vara svårt för många unga forskare att engagera sig.
– Man har inte kunnat ha labbmöten, eller sociala aktiviteter så att folk kan titta på varandra, inspireras och ställa frågor och få nya idéer. Alla dessa aspekterna är frustrerande och för deras del påverkas möjligheten att gå på konferenser, vilket är viktigt i ett tidigt skede av karriären.