Antalet organdonationer ökar. Trots det räcker inte antalet organ till. Behovet är betydligt större än tillgången.

I ett försök att komma tillrätta med problemet föreslår regeringen att de lagar som reglerar transplantationer och vad som får göras kring dödsögonblicket skrivs om.

Kärnan i det nya förslaget är att organbevarande åtgärder, inklusive intensivvård, får sättas in på patienter som fortfarande lever, men där fortsatt liv bedöms vara utsiktslöst. En sådan behandling får dock som längst vara i 72 timmar.

– Det kan finnas en period där patienten lever, men läget är hopplöst fram till dess att patienten förklaras hjärndöd och det är den här tiden som tidigare varit oreglerad, säger medicinetikern Stellan Welin, professor emeritus vid Linköpings universitet.

Slopad vetorätt

Genom att de organbevarande åtgärderna kan sättas in tidigare kommer fler organ att bli tillgängliga för transplantation, tror regeringen i den proposition som nyligen lades i riksdagen.

– Vi är väldigt nöjda. Det här har vi önskat oss länge. Det finns många som är villiga att donera och det är synd om det inte blir av på grund av lagliga oklarheter. Dessa oklarheter har gjort läkarna nervösa och då väljer de oftare att inte inleda donation, säger Stellan Welin, som suttit med i etikkommittén för organdonation.

Anhörigas vetorätt kommer också att tas bort, med den nya lagen.

– En anhörig kommer alltså inte att kunna stoppa en donation bara för att han eller hon inte vill det. Om en anhörig däremot säger sig veta att personen ifråga inte vill donera, så kommer det naturligtvis att vägas in i bedömningen, säger Stellan Welin.

Därutöver kommer organdonationer att bli möjliga att påbörja efter cirkulationsstopp, det vill säga efter det att hjärtat slutat slå.

– I dag räknas man som död först efter att man förklarats som hjärndöd. Men det finns fall där en patient som ligger i en respirator har så pass stora hjärnskador att de inte är förenliga med liv, fast de inte är hjärndöda, säger Stellan Welin.

I sådana fall, kanske när patienten hamnat i ett permanent vegetativt tillstånd, ska man ändå kunna påbörja en donationsutredning. Fast först efter att två läkare gjort samma bedömning.

– Sedan kan respiratorn stängas av, varefter man väntar till dess att hjärtat slutar slå. Därefter ska man vänta ytterligare fem minuter då patienten betraktas som hjärndöd och efter det kan själva donationen påbörjas. På så sätt får man två vägar till donation, jämfört med bara en väg i dag, säger Stellan Welin.

"Mycket problematisk"

Enligt förslaget ska de organbevarande insatserna endast få ges om de orsakar "ringa smärta" hos donatorn.

– Det är en lustig formulering. Det hade varit bättre om det stod ingen smärta. Folk kan ju börja undra. Jag vill donera, men jag vill ju inte lida, säger Stellan Welin.

Stefan Welin är – skrivningen till trots – positiv till förslaget, vilket en övervägande majoritet av de 45 remissinstanserna också är, även om flera anser att det finns frågetecken i lagförslaget som bör rätas ut.

Etikprövningsnämnden är orolig för att gränslandet mellan vårdinsatser för patientens skull och organuppehållande behandling förskjuts, så att vården upphör tidigare än nödvändigt.

Uppsala universitet, å sin sida, ser en situation där en patient intuberas inom akutsjukhusvården när det enda motivet för ingreppet är utredning för organdonation som "mycket problematisk". En annan sak, påpekar universitetet, är prioriteringar. Värdefulla intensivvårdsplatser riskerar att tas i anspråk i väntan på utredning om eventuell organdonation, när samma platser hade kunnat användas för patienter vars liv intensivvården faktiskt kan rädda.

Lagrådet, som har granskat propositionen, tycker att det uttryckligen måste framgå av samtyckesbestämmelserna att ett samtycke till donation även omfattar organbevarande behandling, att sådan får ges trots att man själv fortfarande är vid liv, så att vederbörande förstår innebörden av ett eventuellt samtycke.