Doomscrolling, eller domedagssurfande, är att i jakt på till synes viktig information om den tredje pandemivågen, utslaget på benet eller innehållet i fryspizzan fastna i en nedåtgående spiral där faror, sjukdomar och annat som oroar, upprör eller skrämmer tar över helt. Fenomenet, eller snarare beteendet, har funnits länge.
– Tidigare tog flödet slut när tidningen tog slut. Nu fylls det hela tiden på med nytt material, säger Siri Helle, psykolog och författare.
Pandemin förstärker det grundläggande behovet att navigera mellan potentiella faror som är relevanta för vår hälsa eller framtid.
– Covid-19 har medfört en stor hälsoångest, många vill ha svar på svåra frågor. De allra flesta ägnar sig bara åt det här en kort stund, men för en del blir det svårt att bryta mönstret.
Teknisk design
Det är inte enbart törsten efter viktig information som gör att många fastnar i flöden där de konstant scrollar vidare.
– Tekniken är designad för att vi ska känna att det hela tiden finns mer och för att vi ska stanna på plattformarna så länge som möjligt. Algoritmerna visar hela tiden fler länkar, förslag och fortsättningar, säger Beata Jungselius, doktor i tillämpad it och lektor på Högskolan Väst.
Hon betonar dock att exempelvis sociala medier i sig väldigt sällan är grundproblemet, men att plattformarna ofta spär på ett redan existerande känslotillstånd.
– Ofta handlar det om en gränsdragning, allt som är gött kan bli skadligt i överflöd. Och man kan hela tiden få sin känsla bekräftad.
Jungselius ser heller inte domedagssurfandet som något enbart negativt:
– Vi befinner oss i en världskris och många upplever nog att man som medborgare har ett ansvar att hålla sig uppdaterad. Samtidigt har det blivit svårare att navigera mellan vad som är sant och falskt med mycket fake news. Det tar längre tid. Vi behöver mycket information för att hålla oss uppdaterade.
"Morbid nyfikenhet"
För den som oroas över att flödet enkom är fyllt med domedagsframkallande ångest råder Jungselius till reflektion:
– Man bör nog tänka mer hur ens interaktion styr det man ser och vad man får för förslag vidare.
Det rådet delas även av Siri Helle som säger att det är en balansgång mellan att känna sig mer rustad genom att läsa mycket om ett ämne och att fastna.
– Vi som människor har också en morbid nyfikenhet, vi ser frivilligt på thrillers eller dokumentärer om seriemördare exempelvis.
Att hålla isär det som instinktivt drar till sig vår uppmärksamhet med faktiskt fara är också viktigt.
– Det finns studier som visar att personer som konsumerar mycket nyheter och information om terror exempelvis får en snedvriden uppfattning av hur vanliga de problemen är i förhållande till exempelvis risken att råka ut för en bilolycka.