Påskfirandet blev inställt för många och gav en tydlig signal om att vardagen inte är som den brukar. Ingen vet när krisen kan vara över och samtidigt som solen håller på att bryta fram undrar många hur de ska härda ut i en tid av oro och fysisk distansering.
Psykologen Anna Bennich Karlstedt menar att det är viktigt att fokusera på vad man kan påverka och inte kan påverka. Också att hitta strategier för att stå ut med ovissheten. Om det inte går att planera långt framåt i tiden, kan man i stället göra kortare, mindre planeringar, kanske mot ett visst datum.
– Vi vet inte hur lång tid det här kommer att pågå, det behöver vi träna oss på att befinna oss i. Det är ingen idé att lägga ner en massa energi på det som inte går att förändra. Men vad som går att påverka och justera alla kommande vårhelger och långhelger, det kan vi lägga vår tid och energi på, säger hon.
Hitta alternativ
Mycket handlar om att hitta alternativ när uteserveringarna lockar men stora klungor ska undvikas.
– Kan man träffas några få i taget? Kanske träffa endast en annan familj eller barnens kusiner, och anordna picknick där man har med egen mat och håller avstånd. Social distansering handlar ju egentligen bara om fysiskt avstånd och antal personer. De flesta är ju inte helt isolerade. Åtminstone inte än. Vi har fortfarande möjligheter att umgås, säger Anna Bennich Karlstedt, och pekar på videosamtal och andra digitala plattformar som alternativ till kontakt.
– Vi får komma ihåg att rikta fokus till det som vi fortfarande har och fortfarande kan göra. Det tror jag är en liten hjälp på vägen.
"Underhåller oron"
Allan Linnér, psykolog som i flera år hördes i "Radiopsykologen" i P1, betonar vikten av att inte drunkna i nyhetsflödet.
– På vissa punkter lugnar den (rapporteringen), men i och med att den hela tiden rymmer teman som har med ovisshet att göra så kommer den underhålla vår oro även om avsikten är att lugna. Om man kan minska det till ett par, tre–fyra gånger per dag så kan det vara ett slags recept. I alla fall inte åtta, tio, femton (gånger om dagen). Det tror jag är kontraproduktivt.
Lika viktigt är det att ta hand om sig själv, särskilt om man går hemma och känner sig nedstämd.
– Om allting känns hopplöst behöver inte betyda att jag är hopplös. Är det något jag rår på under en sträcka av maktlöshet så är det åtminstone hur jag själv för mig i det här. När det här är över och hur det än slutar är det bra att kunna säga till sig själv att jag var noga med mig själv, rädd om mig själv och lagade gott käk till mig själv. Jag kan hela tiden rå över min självrespekt och hålla den hög, säger Allan Linnér.
Självrespekt
Även rutiner är viktigt. Att käka en bra frukost, duscha och sätta på sig fräscha kläder kan ses som självklarheter, men är viktiga inslag i ett för många avstannat liv.
– Det är ett sätt att respektera sig själv. Plus att rutiner gör att vardagen som kanske är mer monoton och mer begränsad får en bättre struktur, och den strukturen är viktig för en människa att ha.
TT: Vad händer om man tappar den strukturen?
– Till en början är det kanske bara skönt att släppa den. Men i förlängningen ligger ett budskap om att “vafan, allting är åt helvete, då kan väl jag också skita i vem jag är eller hur jag har det”. Det är inte bra i det långa loppet. Det underminerar självkänslan och livskvaliteten och gör kanske något med hoppet också. Om jag klär mig som om livet var som vanligt eller åtminstone som om livet kommer att bli som vanligt så tror jag att det främjar hopp, och därmed tålamod och förmågan att härda ut.