Inseminationer med donerade spermier har ökat sedan ensamstående kvinnor fick möjlighet att skaffa barn via regionfinansierad assisterad befruktning i april 2016.
Totalt inleddes 2 237 behandlingar med insemination 2018, enligt den senaste årsrapporten från Nationella kvalitetsregistret för assisterad befruktning. Drygt 45 procent av dem gällde ensamstående kvinnor.
Det växande intresset har bidragit till långa kötider på många håll i landet. Dessutom har bristen på spermier blivit akut i flera regioner under coronapandemin.
– Vi har hur många ensamstående kvinnor som helst, däremot har vi ont om donatorer. Det här är ett nationellt problem och pandemin har gjort att män som annars kanske hade anmält sig inte har velat utsätta sig för kontakter i vården, säger Ann Thurin Kjellberg, överläkare på reproduktionsenheten vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Spermier injiceras
De vanligaste metoderna för assisterad befruktning är insemination där donerade spermier injiceras direkt i kvinnans livmoder, eller provrörsbefruktning (IVF) där äggen befruktas utanför kroppen för att sedan föras tillbaka in i livmodern.
Under 2018 påbörjades 761 behandlingar med insemination och 308 behandlingar med IVF av ensamstående kvinnor i Sverige. Majoriteten skedde på privata kliniker.
På Sahlgrenska står 587 personer i kö, varav 60 procent är ensamstående kvinnor. Tidigare fick patienterna vänta upp till fyra år på behandling, men efter att sjukhuset ändrat arbetssätt och inte längre tar emot kvinnor som fyllt 36 är väntetiden mellan två och ett halvt till tre år.
– Vårt problem är att donation är en dyr sjukvård. Utredningen på en donator kostar nästan 27 000 och det tar nära nio månader innan man kan börja använda materialet, säger Ann Thurin Kjellberg.
Pausar behandlingar
Även i Skåne saknas spermadonatorer och regionen pausade nyligen alla behandlingar fram tills i juni.
– Vi har helt slut på spermier och har för första gången gjort ett uppehåll i donationsverksamheten, säger Margareta Kitlinski, sektionschef på reproduktionsmedicinskt centrum i Malmö.
Även om fler män anmäler sig framöver blir långt i från alla godkända.
– Man kan ha ett jättebra spermaprov färskt, men vi måste frysa alla spermaprov och testa för olika smittsjukdomar. Sedan kan vi inte använda provet förrän ett halvår senare, säger Margareta Kitlinski.
Donatorerna måste också genomgå en stor utredning med bland annat kurator, läkare och en genetisk analys.
Ekonomiskt tillskott
Region Skåne fick, till skillnad från Västra Götaland, ett ekonomiskt tillskott i samband med lagändringen 2016. Pengarna bidrog till att man kunde anställa mer personal och hålla köerna nere, vilket i sig har skapat andra utmaningar.
– Ett problem är att vi värvar donatorer från ett begränsat närområde men behandlar patienter från andra regioner än Skåne, som Kronoberg och Västra Götaland, på grund av tidigare korta väntetider, säger Margareta Kitlinski.
Det har bidragit till att kötiden i regionen ökat från några månader till upp till två år sedan 2016.
Stort behov
På Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm tar det däremot omkring fem månader från remiss till ett nybesök där man i anslutning till besöket startar en behandling.
Runt 2017 då behandlingarna för ensamstående kvinnor drog i gång såg sjukhuset en stor ökning av patienter, men de senaste åren har kön legat konstant på omkring 200 personer.
Även på Karolinska finns en risk att lagret av spermier inom kort kan ta slut.
– Det är ett stort behov av fler donatorer för att inte köerna ska öka mer. Bristen på spermier är en begränsande faktor, säger Yvonne Kaselli, administrativ donationskoordinator.
Svårt att nå ut
Alla de tre regionerna upplever att det är svårt att få kontakt med nya donatorer, både när det gäller spermie- och äggdonationer.
– Vi har små resurser att annonsera och nå ut som privata kliniker och många vet inte om att möjligheten finns, så vi vill uppmana allmänheten att höra av sig till oss, säger Karin Persdotter Eberg, tillförordnad sektionschef för reproduktionsmedicin vid Karolinska.