Lovisa Ericson från Norrköping levde sin dröm. I november i fjol hade hon fått sitt första kontrakt som showartist på kryssningsfartyget Carnival Freedom som trafikerar Västindien med hemmahamn i Galveston i Texas. Men några månader senare fick drömtillvaron ett abrupt slut när coronaviruset svepte fram över världen och nådde Lovisa Ericsons kryssningsfartyg.

Rederiet hade redan slutat ta emot passagerare i slutet av mars när de första personerna ombord visade sig vara smittade. Kvar fanns besättningen, berättar hon.

– De ur besättningen som är indonesiska medborgare testades eftersom deras regering hade kallat hem dem, och då kom det fram att många i besättningen var smittade men symtomfria. Efter det isolerades vi i våra hytter, säger hon.

"Mentalt stressande"

Sedan dess har besättningen fått stanna på fartyget, som kryssat runt i havet utanför Galveston. Flera gånger har de fått veta att de ska få gå i land och därefter få möjlighet att återvända till sina hemländer, men amerikanska myndigheter har gång på gång stoppat fartyget från att lägga till, säger Lovisa Ericson.

– Det är väldigt mentalt stressande, vi har inte någon som helst makt över situationen. Kommunikationen har varit dålig eftersom fartygets ledning inte har vetat vad som ska hända. Och det kommer olika besked hela tiden om vi ska få komma hem eller inte, säger hon.

Varje dag börjar med att frukosten lämnas utanför dörren. Precis som lunchen och middagen. Tre gånger om dagen får hon lämna hytten i 45 minuter för en promenad på däck.

– Det plingar till, och så säger det att nu får ni gå ut, ta på er en mask och tvätta händerna. De har vakter överallt som säger till oss att ta på oss masken ordentligt. Om vi pratar för nära varandra eller om någon skulle dröja sig kvar kommer vakterna och guidar oss tillbaka till vår hytt. Det är lite fängelsekänsla, säger hon.

Har inte feber

Klockan är halv två eftermiddagen, lokal tid, när Lovisa Ericson låter sig intervjuas över telefon från sin hytt. Under samtalet knackar det på dörren och en sjuksköterska kommer för att kontrollera hennes kroppstemperatur, som är låga 36,4 grader.

– Har du några symtom, som rinnig näsa, frågar sköterskan innan hon stänger hyttdörren igen.

Lovisa Ericson känner sig frisk, men berättar att hon var sjuk under några dagar i slutet av februari. Hon, precis som många i personalen, har inte testats ännu och svävar därför i ovisshet om hon smittats eller inte.

På väg till Barbados

Lovisa Ericson är nöjd med svenska utrikesdepartementets kontaktperson, som dock inte har möjlighet att få hem henne. Det senaste beskedet från rederiet är att kryssningsfartyget är på väg till Barbados, och att besättningen därifrån ska flygas hem till sina respektive hemländer. Hon säger att hon inte vågar hoppas på att hon slutligen ska få lämna fartyget.

– Jag var väldigt säker på att jag skulle få åka hem i måndags, men sedan fick jag höra bara två dagar innan att det inte skulle ske. Det var väldig jobbigt. Jag försöker ta en dag i taget. Ingen av oss vågar hoppas på någonting.