Om Sverige inför striktare restriktioner, skulle detta kunna rädda många liv. Framför allt i de delar av landet som ännu inte fått någon omfattande smittspridning.

Det konstaterar fyra forskare, däribland Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi och folkhälsovetenskap vid Umeå universitet, som kallar den mer flexibla strategin för "hammaren och dansen".

Många döda

I inledningsfasen – hammaren – inför man striktare restriktioner för att pressa ned smittans utbredning till låga nivåer. Därefter vidtar dansen, som innebär en mer omfattande testning för att tidigt upptäcka nya regionala utbrott, som man sedan snabbt kväser. Tanken är att dansen ska fortgå till dess att vi fått fram ett vaccin eller något annat botemedel. Strategin liknar mycket den som man anammat i våra nordiska grannländer, skriver forskarna.

I Sverige, däremot, har strategin hittills enbart varit fokuserad på att bromsa smittspridningen så pass mycket att sjukvården mäktar med, något som resulterat i ett stort antal döda, framför allt i Stockholm.

Rädda liv

Vilket val av strategi man gör är intimt förknippad med hur farlig sjukdomen är. Till en början trodde man att dödligheten av covid-19 endast var 0,1 procent. Alltmer tyder dock på att den är betydligt högre än så, kanske 1,0 procent – skriver forskarna – något de anser talar för "hammaren och dansen", snarare än att enbart bromsa smittspridningen.

Givet att stora delar av landet inte haft en lika omfattande smittspridning som Stockholm ännu, anser forskarna att det ännu inte är för sent för att införa "hammaren och dansen", något som skulle kunna rädda många liv, skriver de.

TT har sökt statsepidemiolog Anders Tegnell för en kommentar.