– Årets pris är ett fantastiskt pris, många har väntat på det, säger professor Pernilla Wittung Stafshede från Nobelkommittén.
Pristagarna har upptäckt ett av genteknikens hittills skarpaste verktyg: gensaxen Crispr/Cas9, som gör det möjligt att göra skräddarsydda förändringar i arvsmassan, själva livets kod.
Upptäckten, som enligt Alfred Nobels testamente ska ha gjort mänskligheten den största nytta, började med att Emmanuelle Charpentier studerade en av de bakterier som gör mänskligheten störst skada, Streptococcus pyogenes.
Där undersökte hon en liten molekyl som visade sig tillhöra bakteriernas uråldriga immunförsvar mot virusangrepp. Det ser ungefär likadant ut hos de flesta bakterier och är en raffinerad mekanism som kan känna igen och klippa sönder arvsmassan hos angripande virus på speciella ställen.
Inledde samarbete
Emanuelle Charpentier inledde ett samarbete med den amerikanska forskaren Jennifer Doudna, som specialiserat sig på avancerad forskning kring arvsmassa. Tillsammans lyckades de mixtra med den här funktionen i bakteriernas immunförsvar, så att de själva kunde styra på vilka ställen arvsmassan skulle klippas sönder.
– På så vis kunde de ta den här saxen och flytta den från bakterier till andra celler. Och när man kan klippa i arvsmassan så kan man också förändra sekvensen, förklarar Claes Gustafsson, ordförande i Nobelkommittén för kemi.
Olika tekniker för att ändra arvsmassan har funnits i flera decennier – eller årtusenden, om man räknar in djur- och växtavel. Men jämfört med gensaxen Crispr/Cas9 påminner de snarast om en urmakare som har på sig ett par tumvantar. Med Crispr/Cas9 åkte tumvantarna av och möjligheterna att förändra arvsmassan revolutionerades.
Etiska frågor
Sedan forskarna presenterade sin upptäckt för snart tio år sedan har användningen exploderat inom forskarvärlden. Tekniken har bland annat bidragit till en mängd viktiga grundvetenskapliga upptäckter och forskare har kunnat framställa grödor som kan motstå torka, skadedjur och mögel.
Inom medicinen pågår kliniska prövningar av nya behandlingar mot cancer, och drömmen om att kunna bota svåra genetiska sjukdomar håller på att bli sann.
Men tekniken har också en baksida. I princip går det att förändra egenskaper hos människor hur som helst.
– Tekniken är enkel att använda, så man måste följa upp och se till att den inte används på fel sätt. Precis som med alla kraftfulla tekniker måste den regleras. Det finns redan ett strikt regelverk, och det är trevligt att se att just våra pristagare har engagerat sig väldigt mycket i den debatten, säger Claes Gustafsson.
"Väldigt känslosamt"
Pristagaren Emmanuelle Charpentier, som är med på länk på presskonferensen, får en fråga om hon själv har väntat på att upptäckten ska belönas med ett Nobelpris:
– Det är många som har sagt till mig att det skulle kunna komma att belönas med Nobelpriset någon dag. Men när Göran Hansson ringde och jag insåg att det skedde på riktigt, då var det väldigt känslosamt. Jag blev förvånad och tänkte att det inte kunde vara på riktigt, men det är det ju.
Hon ger ett entusiastiskt svar på frågan om hur hennes arbete påverkades av tiden vid Umeå universitet.
– Umeå var en underbar tid i min karriär. Jag kände mig snabbt hemma och det var en tid då jag verkligen ville fokusera på Crispr.