Svampar har många specialegenskaper. Till exempel är de experter på att suga upp näring ur de mest omöjliga underlag med sina mikroskopiska trådar – en egenskap som växterna troligen var i skriande behov av när skulle ta sig upp på land för 450 miljoner år sedan.

Växter är i sin tur experter på att göra mat av solljus. Så det borde ha varit upplagt för ett byte.

Skicka fett

I dag finns närmast oändligt många exempel på hur svampar och växter har vävt ihop sina rottrådar i symbios för att överleva på platser där de inte skulle klara sig särskilt bra på egen hand. Men även om den här typen av samarbeten länge har varit en populär förklaring till hur växterna tog sig upp på land, så har det hittills saknats studier som kunnat visa hur det började.

Nu har en internationell forskargrupp studerat en gen som gör det möjligt för växter att skicka över fettsyror till vissa typer av svampar, som bildar så kallad mykorrhiza med växternas rötter. Genen finns både hos de växter vi är mest vana att se – kärlväxter – och mossor. Men den finns inte hos alger, som i stället har andra typer av samarbeten med svampar i form av exempelvis lavar.

Startskott för djuren

Genom att studera när alger, mossor och kärlväxter knoppade av från varandra under evolutionens gång går det enligt forskarna att slå fast att genen uppstod för ungefär 450 miljoner år sedan – alltså samtidigt som de första växterna började sprida sig från ett liv i vatten till att även kunna klara sig på land.

Forskarna, som publicerar sin studie i Science, drar slutsatsen att växternas förmåga att erbjuda fettsyror åt svampar var avgörande för att de skulle få hjälp att anpassa sig till den tuffa tillvaron på land – vilket sedan blev startskottet för djur att följa efter och beta av växterna. Och så vidare.