âInnerst inne tycker jag att det Ă€r fruktansvĂ€rt att vara ensamâ, sĂ€ger en av deltagarna i dokumentĂ€ren "VĂ€nner sökes" pĂ„ SVT.
I filmen skildras tre vuxna mÀnniskors kamp för att fÄ nya vÀnner och bryta kÀnslan av ensamhet. Och att vara för mycket ensam Àr inte bara nÄgot som kan kÀnnas deppigt utan ökar ocksÄ risken att dö i förtid, enligt en ny studie.
Och att vara för mycket ensam Àr inte bara nÄgot som kan kÀnnas deppigt utan ökar ocksÄ risken att dö i förtid, enligt en ny studie.
Fem typer av kontakter
Forskare har i den största studien i sitt slag analyserat data om över 400 000 personer frÄn registret UK Biobank. Syftet var att undersöka om det fanns ett samband mellan olika typer av sociala kontakter och dödlighet, alltsÄ risken att dö i förtid.
Svaret Àr att ju högre grad av ensamhet desto högre Àr risken att dö i förtid.
Deltagarna i studien fick besvara frÄgor om fem typer av de sociala kontakterna: hur ofta de kunde anförtro sig Ät nÄgon, hur ofta de kÀnde sig ensamma, hur ofta de fick besök av vÀnner eller familj, hur ofta de deltog i regelbundna gruppaktiviteter och om de bodde sjÀlva. Deltagarna var mellan 37 och 73 Är vid studiens början och de följdes upp efter omkring 12 Är.
Ăverlag var att bo ensam en stor riskfaktor, sĂ€rskilt om man inte hade andra sociala kontakter. För personer som aldrig hade besök av vĂ€nner eller familj var risken att dö i förtid 40 procent högre Ă€n för de som fick dagliga besök.
Riskökningen kvarstod Àven nÀr forskarna tog hÀnsyn till andra faktorer som Älder, andra sjukdomar, rökning, alkoholkonsumtion och socioekonomisk status. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften BMC Medicine.
En gÄng i mÄnaden
Forskarna sÄg att besök en gÄng i mÄnaden verkade göra skillnad jÀmfört med att aldrig ha besök.
ââEn gĂ„ng i mĂ„naden verkar var en slags tröskelvĂ€rde som gör stor skillnad, sĂ€ger Jason Gill vid universitetet i Galsgow och en av studieförfattarna vid en presstrĂ€ff.
Carin Lennartsson, docent och förestÄndare för Aging Research Center vid Karolinska institutet och har forskat mycket om ensamhet bland Àldre personer. Hon har lÀst studien och tycker att den Àr intressant.
ââAtt bo ensam Ă€r en stor riskfaktor för kĂ€nslan av ensamhet kĂ€nner vi igen frĂ„n forskning vi har gjort i Sverige, sĂ€ger hon.
Att bo ensam och samtidigt ha fÄ kontakter med andra kan rent konkret innebÀra en hÀlsorisk genom att det inte Àr nÄgon som upptÀcker att man Àr sjuk och behöver söka vÄrd. Sociala kontakter kan ocksÄ leda till mer fysisk aktivitet som Àr positivt för hÀlsan.
Men att kÀnna sig ensam, Àven om man har sociala kontakter, ska inte förringas. För den som upplever ensamhet kan det vara ett stort problem.
ââDet kan handla om att du inte har nĂ„gon att dela dina tankar eller prata om ett problem med. Du dör inte av den kĂ€nslan men pĂ„ sikt kan den ha stor negativ pĂ„verkan pĂ„ bĂ„de den psykiska och fysiska hĂ€lsan, sĂ€ger hon.
Hon stÀller sig skeptisk till att besök en gÄng i mÄnaden skulle vara tillrÀckligt för den som Àr socialt isolerad.
ââDet kan ha att göra med att det Ă€r en förhĂ„llandevis ung grupp som studerats. För Ă€ldre personer som kan behöva mer praktisk hjĂ€lp och kanske hjĂ€lp med omvĂ„rdnad skulle jag tro att det behövs mycket tĂ€tare besök, sĂ€ger hon.
Inga fler bridgeklubbar
NÀr forskarna kombinerade olika typer av sociala kontakter sÄg de att de som uppgett att de bodde sjÀlva och aldrig fick besök av familj eller vÀnner, hamnade i en högriskgrupp, Àven om de deltog i nÄgon form av gruppaktiviteter en gÄng i veckan.
ââJag har sjĂ€lv fĂ„tt kommentaren âInga fler bridgeklubbarâ. För den som kĂ€nner sig ensam Ă€r det inte alltid en gruppaktivitet eller nya möten som behövs utan ett förtroligt samtal med nĂ„gon som har tid att lyssna, sĂ€ger Carin Lennartsson.