Över hälften av alla som använder adhd-medicin slutar ta den inom ett år. Det är slutsatserna från en ny studie med forskare från bland annat Karolinska institutet.

I Sverige hade runt 30 procent av alla barn upp till 12 år slutat med sin medicinering efter ett år. De flesta avbrotten i behandlingen sågs bland unga vuxna i åldern 18 till 24 år där 50 procent slutat.

Fokus på nuet

Susanne Bejerot, psykiater och seniorprofessor vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet, har tidigare forskat om läkemedelsbehandling vid adhd. Hon tror att en av förklaringarna är att man slutar när man mår bra.

– Det kan handla om en bristande självinsikt och att man lever ganska mycket i nuet. Nu känns det bra så varför ska jag fortsätta med läkemedlet?

I sin egen forskning har hon sett att hälften av personer över 18 år som fick adhd-läkemedel förskrivet slutade inom två år. I en tredjedel av fallen angavs inga skäl men lika många angav nedstämdhet eller depression som orsak. Läkemedelsbiverkningar angavs bara som orsak i sju procent av fallen.

Sven Bölte, psykolog och professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Karolinska institutet tror att helheten ibland glöms bort vid en adhd-diagnos.

– Läkemedel vid adhd är populära eftersom de är effektiva, ganska billiga och lätta att ta till. Men läkemedlen botar inget utan är ett hjälpmedel som ska ingå i ett större paket. Det kan handla om anpassningar i skolan och vårdkontakter, säger han.

Från barn till vuxen

Han tror att det finns fler förklaringar till varför många väljer att sluta. Vissa, omkring 30 procent, blir inte hjälpta. Andra hittar andra strategier i livet och tycker inte att läkemedlen lägre behövs.

Att det är så många som slutar med sin behandling runt 18-årsåldern tror han kan bero på att det då sker en övergång mellan barn- och vuxenpsykiatrin.

– Det blir ganska omfattande skillnader med nya kontakter och vård som är uppbyggd på olika vis som kan påverka hur man ser på sina läkemedel. Den övergången skulle kunna bli mjukare.

Susanne Bejerot är inne på att det kan uppstå ett glapp redan när adhd-utredningen är klar och diagnosen är satt. Under utredningen har man en ganska intensiv vårdkontakt men när den är klar blir det mer upp till patienten själv eller dess familj att hålla kontakten.

– Man kanske missar en tid och om vården inte ligger på känns det kanske mindre relevant att fortsätta gå dit och även att ta sina läkemedel.

I de doser som centralstimulerande adhd-läkemedel ges handlar det inte alltid om någon omedelbar effekt.

– Omgivningen kanske märker en förändring men för den enskilde är det inte säkert att det upplevs så, säger Susanne Bejerot.