Typ 1 diabetes är den vanligaste formen av diabetes bland barn. Till skillnad från typ 2 är det en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar förstör de celler som producerar insulin. Det leder till en insulinbrist som är kvar livet ut.

Diabetes typ 2 innebär att kroppens celler blir mindre känsliga för insulin, hormonet som tar hand om sockret i blodet. Till slut räcker inte insulinet till och blodsockerhalten blir för hög. Den varianten av diabetes kopplas till livsstil som kost och motion och har länge betraktats som en vuxendiabetes.

Både barn och unga

Men nu har alltså även den typen av diabetes börjat krypa ner i åldrarna. Från att för 30 år sedan ha drabbat nästan bara människor över 60 år drabbas nu allt fler yngre, till och med barn.

Enligt statistik från nationella register är det 1,4 procent av alla under 18 år som får diabetes typ 2. För några år sedan var det 0,4 procent.

Anna Ek, som själv forskar på insulinresistens och fetma hos barn, påpekar att det än så länge inte handlar om några stora antal, men att det över huvud taget sker en ökning är oroande.

– Det sker också en kraftig ökning bland unga vuxna mellan 18 och 30 år, säger hon.

Även om det finns behandling för den som får diabetes typ 2, så ökar risken att drabbas av andra sjukdomar.

– Den som får diabetes som ung har också flera år med sin diabetes som påverkar kroppen, vilket ökar risken för till exempel hjärt-kärlsjukdom, säger Anna Ek.

Vilka drabbas då av diabetes typ 2 som unga? En stor riskfaktor är obesitas, fetma. Barn och unga med kraftig övervikt löper en ökad risk att utveckla diabetes typ 2.

USA ett varningstecken

I USA, med betydligt större problem med obesitas än Sverige bland barn och unga, syns en väldigt kraftig ökning av diabetes typ 2. Oron är att det ska bli likadant här, säger Anna Ek.

Ett sätt att vända trenden är enligt henne att förhindra att barn och unga hamnar i fetma. Ansvaret ligger till stor del på samhället menar hon.

– Det handlar om att det ska vara enkelt för barn och unga att ha hälsosamma levnadsvanor och att delta i fysisk aktivitet. Vi vet att detta ser väldigt olika ut beroende på inte minst socioekonomisk status, säger hon.

Än så länge finns det utrymme att vända trenden anser Anna Ek.

– Men om utvecklingen går åt fel håll kan det innebära stora kostnader för samhället och lidande för patienterna.