Direkt när de förhöjda halterna av PFAS-ämnen – högflourerade kemikalier – upptäcktes i Uppsalas dricksvatten 2012 stängdes de förorenade vattentäkterna av. Först efter att en reningsprocess var installerad kunde Bäcklösa vattenverk tas i bruk igen.
Nu vill det kommunala bolaget Uppsala vatten att Försvarsmakten tar hand om notan och framtida kostnader. Sommaren 2019 stämdes myndigheten på 252 miljoner kronor och nu inleds förhandlingarna i mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt.
Kostnader för "oöverskådlig framtid"
Enligt det kommunala vattenbolaget är utsläppskällan den militära flygplatsen Ärna, där försvaret under tidigare verksamhet ska ha använt PFAS-haltigt brandsläckningsskum.
– Vi vill framför allt uppnå att Försvarsmakten inser sitt ansvar och tar sitt ansvar i form av starkare åtgärder för att förebygga och åtgärda den här föroreningen på plats, säger Sigrid De Geyter, vd för Uppsala vatten.
Enligt kommunen har reningen hittills kostat drygt 37 miljoner kronor och beräknas kosta 4 miljoner per år i framtiden.
– Vi kommer att ha kostnader för oöverskådlig framtid för reningen av PFAS från dricksvattnet, säger De Geyter.
Försvarsmakten vill inte kommentera fallet förrän förhandlingarna är avslutade, uppger myndighetens kommunikationsavdelning för TT. I ett ställningstagande publicerat på sin hemsida bestrider dock myndigheten skadeståndskravet.
Försvaret anser sig ha god kännedom om PFAS-föroreningens "utbredning i mark och vatten" och anser att föroreningen "kommer från en eller flera av de PFAS-spridande verksamheter eller anläggningar som ligger runt omkring" aktuell grundvattenbrunn.
"Är orimligt"
– Det är orimligt. Det finns ingen annan aktör i Uppsala som har använt den här mängden av PFAS och som dessutom ligger på en plats där det är en direkt genomsläpplighet och står i direkt kontakt med grundvattnet. Flygplatsen ligger norr om Uppsala och grundvattenströmmarna går från norr till söder, säger Sigrid De Geyter.
Ett av kommunens bevis är en hydrologisk grundvattenmodell, som visar på en koppling mellan Uppsalas grundvattenbrunnar och Ärnaområdet.
– Det finns en uppsjö av naturvetenskapliga principer, resonemang och empiriska data såväl som teoretiska modeller som stöder vår teori, säger Sigrid De Geyter.
Det är andra gången som ett PFAS-fall tas upp av svensk domstol. I våras föll tingsrättsdomen där det kommunala vattenbolaget i Ronneby döms till skadeståndsskyldighet till 165 privatpersoner för att ha orsakat personskador genom att under en lång period ha levererat dricksvatten med skyhöga halter av PFAS. Domen har överklagats till hovrätten.
Invånarna får betala
Utsläppskällan i Blekinge var försvaret och dess verksamhet på flyttflottiljen F17 i Kallinge. Försvarsmakten har bedömt att det funnits "ett delansvar" för den föroreningen och uppger att man "bland annat bekostat en ny vattenledning i Ronneby kommun till en kostnad av 34 miljoner kronor".
De uppmätta halterna av PFAS-ämnen i Uppsalas dricksvatten är betydligt lägre än vad som var fallet i Blekinge och det nu aktuella målet i mark- och miljödomstolen handlar inte om hälsorisker för invånarna – utan om kostnaderna för dricksvattnet.
– Kostnaden vi har för reningen av dricksvattnet måste vi som kommunal huvudman lägga på kunderna. Det är direkt kommunicerande kärl, men det är inte rimligt att Uppsala vattens kunder ska betala för att en nationell organisation haft verksamhet i vårt område, säger Sigrid De Geyter.