För att den få den medicinska diagnosen ångest krävs att man uppfyller en rad kriterier.
– Det är inte riktigt samma sak som ångest i dagligt tal, säger Maria Åberg, docent på Sahlgrenska akademin, som lett studien.
Ångest med återkommande panikattacker är en variant inom den medicinska diagnosen. En annan variant är att man i många år haft en ständig, obehaglig upplevelse av oro.
Mera fysiskt
Ångest är ett mer fysiskt tillstånd än depression.
– Ofta har man darrningar, hjärtklappning, yrsel och känsla av ostadighet, säger Åberg.
Sammanlagt 286 personer i Västra Götaland och Halland anmälde sig till studien. Några togs dock bort, antingen för att de inte bedömdes ha ångest i medicinsk mening, eller för att de hade något allvarligt fysiskt problem.
Av dem deltog 223 i studien, indelade i tre grupper. Nästan en tredjedel avbröt sitt deltagande i förtid, oftast med tidsbrist som angivet skäl.
De som fullföljde studien visade tydliga resultat efter tolv veckor. Ångesten minskade markant, framförallt i den grupp som hade intensiv träning, men nästan lika mycket i den grupp som hade en mer måttlig träningsnivå.
Haft diagnosen länge
Båda träningsgrupperna hade tre timslånga pass i veckan under ledning av en fysioterapeut. Den tredje gruppen fick nöja sig med rådgivning.
Strax över två tredjedelar av deltagarna var kvinnor. Medelåldern var 39 år. De flesta hade haft sin diagnos i minst tio år.
– Många tränade inte alls före studien. Många kom inte ut. En tredjedel var sjukskrivna. Två tredjedelar hade psykofarmaka, alltså medicin mot ångest, säger Maria Åberg.
Studien har publicerats i tidskriften Journal of Affective Disorders. Resultatet kan tolkas som att fysisk träning är ett alternativ till de etablerade behandlingarna mot ångest. I dag används framförallt psykofarmaka eller KBT (kognitiv beteendeterapi).
Det är känt från tidigare studier att fysisk träning kan minska symtomen vid depression.