Priserna på mensskydd hör inte till det som ökat mest det senaste året. I snitt rör det sig om nio procent, enligt en sammanställning från Matpriskollen. Men när mycket annat blir dyrare och hushållen tvingas prioritera hårdare hamnar mensskydd långt ner på listan.

Känslig fråga

Frågan är laddad och Göteborgs stadsmission har jobbat länge med att uppmärksamma den. Mens i sig är något många har svårt att prata om, och fattigdom extremt känsligt.

– Bara fattigdom i sig och att leva i oro för att ekonomin inte ska räcka är enormt tabubelagt. Att då inte ha råd att sköta sin egen hygien på det sätt man behöver är en skam man bara inte talar högt om, säger Sara Malmvall.

Hon arbetar som kurator på Göteborgs stadsmission. I sitt arbete möter hon ungdomar i ekonomisk eller social utsatthet.

– Jag möter unga kvinnor som inte vågar be sina föräldrar att köpa mensskydd för att de vet att familjen lever i ekonomisk fattigdom. De känner att de inte kan, för de inte vill utsätta föräldrarna för den stressen.

Tar toalettpapper

Mensfattigdomen drabbar de grupper som hade det tufft redan tidigare, som unga, ensamkommande, arbetslösa och långtidssjukskriva. Sara Malmvall har kollegor som berättar om mammor som stoppar toalettpapper i trosorna.

– Eftersom man aldrig kan välja när mensen kommer kan det vara olägligt i månaden – som strax före barnbidraget – och då kanske man väljer att ta papper i stället. Eller använder engångsskydd längre än vad de är menade för. Att planera sina inköp, köpa storpack och välja det mensskydd som bäst passar ens behov är tyvärr en förmån inte alla har.

Mensskydd kostar kanske några hundralappar i månaden. Man kan tycka att det är en liten fråga när folk har svårt att få pengarna att räcka till så mycket annat.

– Hälften av befolkningen har den här kostnaden. Att leva i fattigdom skapar en ständig oro. Det blir extra tydligt när det handlar om ens egen kropp och något man skulle kunna hantera väldigt naturligt och smärtfritt men inte har möjlighet att göra.