Antalet som drabbas av en stroke i Sverige har minskat kraftigt de senaste åren. Men det finns ett undantag. Bland personer under 30 år har antalet drabbade i stället stigit med 46 procent. Samma trend ser man i hela västvärlden.

Yngre drabbas allt oftare av stroke – en syrebrist i hjärnan som orsakas av blödning eller blodpropp. Ofta är vägen tillbaka efter stroken både lång och besvärlig. I dag lever cirka 100 000 personer i Sverige med sviterna av en stroke.

En av dem är Vahid Kulbay, 32. Han hade tränat tidigare den där dagen för tio år sedan. Men det var inget bra träningspass.

– Jag kände att jag inte mådde bra så jag avbröt och gick hem för att vila, säger han.

Skrek i sömnen

Han har inget minne av det som sedan hände på natten. Hans föräldrar har berättat att de vaknade av att Vahid skrek i sömnen och klagade på huvudvärk. När han kräktes och svimmade ringde hans mamma ambulans. På sjukhuset konstaterade man en kraftig hjärnblödning, en så kallad hemorragisk stroke. Vahid sövdes ner i 15 dagar och vaknade upp förlamad på högra sidan av kroppen.

– Jag visste inte var jag var när jag vaknade ur respiratorn. Alla försökte förklara för mig att jag hade fått en stroke men jag kunde inte ta in det, jag skulle hem. Det enda jag frågade var "varför kan jag inte röra mig?"

Gång på gång försökte personal och närstående förklara vad han drabbats av men Vahid svarade bara "vad snackar ni om?" Stroke fanns inte på kartan, han levde ju så hälsosamt och ingen annan i släkten hade haft en stroke. Vahids stroke berodde på en kärlmissbildning ingen kände till.

– Först senare, när jag satt i rullstol, kunde jag ta in det. Då kom en massa tankar. Skulle jag sitta i rullstol resten av livet? Varför drabbades just jag?

Världen som arbetsplats

Vahid jobbade som fotomodell och hans plan var att jobba med hela världen som arbetsplats. I stället fick han lägga allt krut på rehabilitering – en process som tog åtta år.

– Jag satt i rullstol i två år och gick i fyra år med rullator och krycka. Jag var klart yngst på rehab, de andra patienterna kallade mig "grabben".

Han var hela tiden inställd på att göra allt för att bli återställd, trots att till och med läkarna var tveksamma till att det skulle gå.

– Efteråt har jag fått tackbrev från de andra på sjukhuset för att jag var så positiv och spred glädje. Jag hade bestämt mig: Jag ville inte vara arg. Jag hade förstått hur kort och skört livet är, säger Vahid.

I dag jobbar han förutom som modell även som gruppträningsinstruktör och personlig tränare med fokus på seniorer. Han föreläser om sin stroke och den långa vägen till ett normalt liv med jobb, flickvän och familjeplaner.

– Det är mitt sätt att betala tillbaka. Jag vill inspirera och visa att det går att få ett bra liv efter en stroke.

Blivit dumpad

Men det varit några gupp på vägen. Vahid har blivit utstirrad, idiotförklarad och ömkad med. Han har nekats inträde på krogen för att vakterna trott att hans vingliga gång berott på berusning. Hans sjukdom har även lett till att nya människor sagt upp kontakten. Allt detta vill han också lyfta på sina föreläsningar.

– Folk kan vara så dömande. Jag får ett helt annat bemötande nu när jag är frisk än vad jag fick när jag var sjuk. Jag blir fortfarande hjärntrött ibland och vissa saker tar lite längre tid. Jag känner också av att min balans inte är på topp, men i övrigt känner jag mig återställd.

I dag är en shunt, ett rör som dränerar vätska, i Vahids huvud det enda som påminner honom om stroken.

– Den känner jag bara av när jag rör huvudet, säger han.