Det var marinens röjdykarfartyg HMS Spårö som upptäckte minlinjen i mitten av maj. Minorna var kända sedan tidigare – men inte deras exakta position. De lades ut av en brittisk ubåt under andra världskriget.
– En gång i tiden låg de och flöt ett antal meter under ytan, förankrade med en kätting eller vajer vid ett ankare på botten, säger Jimmie Adamsson, kommunikationschef på marinen.
Nu har minorna tappat sin flytförmåga och sjunkit till botten. Minlinjen utanför Vinga ligger på cirka 40–50 meters djup.
– Ofta är de helt eller delvis nersjunkna i dy eller annat på botten, säger Adamsson.
Karta med riskområden
För sjöfolk med koll är minfyndet ingen överraskning. På Sjöfartsverkets sajt finns en karta som visar 29 riskområden där minor kan förekomma.
De flesta ligger i Östersjön, från Ålands hav och söderut. Sju finns på västkusten, och tre i eller nära Öresund.
– Där bör man inte göra undervattensarbeten, och inte dykning där man rör saker vid botten som man inte vet vad det är. Trålfiske kan det också finnas risker med, säger Jimmie Adamsson.
Att kasta ankar där det kan finnas minor är inte heller bra.
Omkring 175 000 minor lades ut i Östersjön och Västerhavet under andra världskriget, av någon av parterna i kriget. I många fall vet man ungefär var det skedde, men inte exakt.
Svårt hitta alla
De flesta togs om hand i omfattande minröjning efter kriget. Men cirka 50 000 finns kvar i havet.
– Vi har inte möjlighet att leta efter och hitta alla. Vi får prioritera områden där det är störst risk för olyckor, eller att folk råkar på dem, säger Jimmie Adamsson.
Nu ska marinen göra en närmare undersökning av minlinjen vid Vinga. Det enda säkra sättet att oskadliggöra minorna är att spränga dem.
– Man går ned med en undervattensfarkost, eller dykare, och lägger en sprängladdning intill minan, som man fjärrutlöser. Då spränger man minan också, förklarar Jimmie Adamsson.
Att spränga minor kan dock påverka miljön, vilket man måste ta hänsyn till.