Det är lätt att tro att den enorma, vackra trävillan var det som lockade kreatören och bloggprofilen Sofia Vusir Jansson tillbaka till uppväxtens Katrineholm efter åren i Stockholm. Men i själva verket var hon mycket motvillig till flytten.

– Vi bodde i en trea, hade två små barn och två till på väg. Våra vänner flyttade till hus när familjerna växte, men vi hade inte råd att köpa något i Stockholm, säger Sofia.

Hennes syster tipsade om att den gamla bankdirektörsvillan i Katrineholm var till salu, men Sofia som var höggravid kunde inte lämna Stockholm. Maken Kristo åkte själv och tittade på träkåken från 1913. Huset hade renoveringsbehov, dessutom var det omgjort till ett tvåfamiljshus.

– Han kom hem med de fulaste bilder jag sett, budgivningen drog ut rekordlänge på tiden och vi hade aldrig ens pratat om att flytta hem till Katrineholm. Ändå slutade det med att huset blev vårt, säger Sofia och fortsätter:

– Jag grät hela vägen dit när flyttlasset gick, och länge efter det.

Alla möjligheter

Sju år senare skickade en av Sofias bloggläsare ett mejl och frågade hur hon trivdes med livet i hus i småstaden. Sofia började per automatik berätta hur hemskt hon tyckte att det var, men så hejdade hon sig.

– Jag började i stället lista vad jag uppskattar. Att huset är så stort att jag kan samla flera familjer och laga mat tillsammans. Att vi har kunnat göra en massa roliga saker, som att spela in en skiva och ordna ett bröllop. Att jag numera har mina föräldrar så nära att min pappa kan hänga med på barnens fotbollsträningar, och det är få förunnat. Så plötsligt förstod jag att det här huset har möjliggjort ett liv jag tycker om!

Nu har 13 år gått. Minstingarna Nomi och Charlie har blivit tonåringar och huset har sakta men säkert förvandlats från ett lite misshandlat flerfamiljsboende till ett sagolikt och bohemiskt hem. I varje rum syns spår efter familjens kreativitet – tapetrullar, penslar, pappersblommor, pärlburkar, tyger och teckningar. Skaparglädjen känns igen i boken Sofia gav ut i fjol tillsammans med Nathalie Myrberg, "Hidden places – handbok för vuxna till barnens magiska värld".

– Barn tänker utanför boxen helt naturligt, men vi vuxna har vant oss av med det. När vi har ett problem ringer vi oftast någon i stället för att försöka lösa det själva. Boken är tänkt att kickstarta våra hjärnor för att få igång kreativiteten.

Lådor att rota i

Sofia Vusir Jansson säger att det inte krävs någon talang för att utforska sina kreativa sidor.

– Jag får ofta höra av vuxna att de ”inte kan” skapa eller pyssla, för att det inte kommer naturligt för dem, men det handlar inte om perfekta resultat eller ens att göra något färdigt. Bara att våga testa.

Hon och maken Kristo har alltid uppmuntrat barnen att prova sig fram, och sett till att det finns material och ytor att hålla till på.

– Jag har aldrig varit särskilt stressad över att det blir stökigt. När barnen var små var det alltid projekt på gång och det har hängt kvar in i tonåren. De kan fortfarande sätta sig med vänner och göra något med händerna ibland.

Ha gärna en eller flera rymliga lådor att lägga allt som ”skulle kunna bli något annat” i, tipsar hon. Tygstuvar, tomma kartonger, kapsyler och trasiga leksaker – allt hamnar i lådorna som det sedan är fritt fram att rota i när man behöver något.

Ombytlig stil

Mycket av det material som Sofia har hemma ryms i ett vackert vintageskåp. Framför står ett gammalt bord, alltid redo för nya eller pågående projekt.

– Vi köper nästan aldrig något nytt, i stället är ommöblering min bästa grej. Vi flyttar runt möblerna från rum till rum och ger dem nya funktioner, tillfälligt eller långsiktigt, säger Sofia.

Hon ser ett problem med att vi dagligen matas med intryck från sociala medier som Instagram, där trender och stilar plötsligt får fart och syns ”överallt”. Flera inredningsprofiler blir populära just för att deras hem ständigt ändrar skepnad.

– Jag tror tyvärr att många blir alltmer ombytliga och gör om hemma gång på gång för att de märker att trenderna förespråkar något speciellt, och det känns varken sunt eller särskilt hållbart. Jag tycker att det är viktigt att vi utgår från oss själva och vår egen smak.

Ingen kuliss

Sofias hem är generöst dokumenterat på hennes Instagramkonto, men det är sällan något nytt tillkommer.

– Jag tycker att jag klarar av att hålla fast vid att detta är mitt hem, inte en kuliss jag vill visa upp, säger Sofia och tipsar om att utgå från hur ens liv ser ut när man letar bostad i stället för att försöka hitta det perfekta huset.

– Vill man gå ut och äta på nya restauranger varje kväll, då ska man inte göra en sådan flytt som vi gjorde. Men vill man kunna bjuda hem många människor och laga mat tillsammans, då är vårt hus helt perfekt. Så fundera först och främst på vad huset ska fyllas med för typ av liv, så blir det bra.