Rockjournalisten och författaren Elin Unnes känner sig fortfarande lite som en främmande fågel i trädgårdsvärlden. Trots att hon har varit verksam som trädgårdsskribent i många år nu och är författare till tre uppmärksammade trädgårdsböcker. Hon slog igenom 2014 med ”The Secret Gardener” i vilken hon kom ut som trädgårdsnörd.
– Mitt dubbelliv började med en kolonilott. Jag blev besatt av grönsaker och började blogga om mina erfarenheter under pseudonymen The Secret Gardener. Bloggen mynnade ut i boken med samma namn, säger Elin Unnes.
Hon har precis kommit tillbaka till Sverige efter en annorlunda vår i Paris, där hon bor tillsammans med sin man på vintrarna.
– Det går inte att beskriva hur skönt det är att vara utsläppt ur karantänen. Att få åka ut till vårt torp på Mörkö utanför Södertälje och andas frisk luft, höra fåglarna och känna dofterna. Det är också som en sorts magi.
Vidga vyerna
Just magi går som en röd tråd genom Elin Unnes trädgårdsintresse. Hon gillar att bejaka allt i livet som är esoteriskt och mystiskt. Det gäller även i trädgården.
– Jag har alltid dragits till det ockulta och fascinerats av folktro och häxeri. Då är steget inte långt till medicinalväxter, säger hon.
I sin nya bok ”Den parfymerade trädgården” gör hon en djupdykning bland våra nordiska växter, deras dofter och användbara egenskaper – både sådana som är bevisade och sådana som är felaktiga.
– En del grejer hade de fått om bakfoten, medan annat faktiskt funkar.
Som att det går att tvätta kläder med såpnejlika – den både löddrar och doftar gott när den blommar. Däremot ska man inte använda den till att bota gonorré, som folk gjorde förr i världen. Och att äta den kan vara livsfarligt.
Doftar gott
I boken berättas det också om parfymens historia och det kryllar av skojiga recept. Visste du till exempel att det går att använda fläder till att framställa allt från kroppsoljor och rengöringsmjölk till sirap och potpurri?
– Det är komiskt att just jag har skrivit den här boken. Jag som länge hävdade att ”grönsaker är coola – blommor är töntiga”, säger Elin.
I början av sin odlingskarriär var hon helt och hållet praktiskt inriktad, hög på tanken att bli självförsörjande. Endast grödor med nytta gjorde sig besvär.
– Men ganska snabbt insåg jag att det är jäkligt knepigt att fixa egen olivolja, eget kaffe och saffran i vårt klimat. Och samtidigt upptäckte jag vilken sinnlighet och världsvidgare det är med doft och skönhet.
Alltså välkomnades även blommorna in i hennes trädgård, som hon själv beskriver så här: "det är inte den trädgård som ger uppehälle eller mat för dagen. Utan den som får tanken att svindla (…) där verkligheten med ens verkar så mycket större än vad ögonen kan förmedla. Det är också en trädgård man inte kan värja sig mot, för enda sättet att förbli blind inför den skulle vara att sluta andas.”
Egen odling
I sommar njuter hon av såväl egenodlad potatis, bondbönor och basilika som borstnejlika, brudslöja och trollhassel.
– Eftersom jag har svårt att få till någon större förodling brukar jag ordna plantbytardagar på våren, runt mors dag i slutet av maj. Då kan man byta sina tomat- och basilikaplantor mot någon annans pumpa- och jordgubbsdito.
Eftersom odlare alltid sätter alldeles för många fröer – det känns ju sjukt att bara sätta tre tomatfröer trots att man bara behöver tre plantor – finns det alltid saker att dela med sig av.
– Jag brukar kunna bidra med regnbågsmajs och helig basilika, eller tulsi, som den kallas i Indien. Det är en fantastisk liten luden ört som ska vara bra för huden och doftar fantastiskt.
Bakvänt
Hennes utforskande av doftvärlden har gjort att hon blivit mer restriktiv med att själv använda parfym.
– Konstigt nog har jag blivit lite av en doftasket. Det är så speciellt med dofter. Det går inte att värja sig emot dem vilket kan ge en nästan aggressiv upplevelse. Ser du något fult kan du vända bort blicken, det går inte med en doft.
Däremot använder hon dem gärna som ett slags praktiskt verktyg.
– Rosmarin och apelsin piggar upp och är bra att ha på morgonen, medan ros och lavendel skapar ro på kvällen.
Få saker kan som en doft försätta oss i en viss stämning – eller på ett ögonblick kasta oss tillbaka 20 år i tiden. Det räcker med ett stråk av gulmårans honungsessäns för att minnas den första kyssen i ett fuktigt tält en ljus sommarnatt.
– Dofterna når oss på sätt som är svårt att fånga med ord, men som är mycket känslomässigt, säger Elin.
Rent av magiskt.
