Daniel hade tröttnat på stan och ville komma närmare naturen. När coronapandemin slog till bestämde han sig – att sitta isolerad i en lägenhet var inget han såg fram emot. Snart var han ägare till ett litet timrat fritidshus på 27 kvadratmeter i Vallentuna utanför Stockholm, med bastu, egen brunn och 200 meter till en badsjö.
– För mig är projektet med stugan ett sätt att rikta min energi och få ett konkret resultat. Jag känner direkt att jag åstadkommer något och det är väldigt tillfredsställande. Att ta ner hyllorna, måla dem och sätta upp dem igen – det ger en feedback på en gång, säger Daniel, som till vardags jobbar som psykolog, skriver böcker och föreläser.
Provat sig fram
Under våren och sommaren har vår lust att köpa sommarstuga och att renovera slagit alla rekord. Enligt Renoveringsindex, som väger samman statistik kring rotavdrag med SCB:s siffror från handeln med bland annat bygg-, vvs- och färgartiklar, ökade vår vilja att renovera markant under coronavåren jämfört med samma period förra året. Enligt de senaste siffrorna, från mars till maj, omsatte denna handel 18,6 miljarder kronor, en ökning med 14 procent. Samtidigt spenderades 7,8 miljarder på rotavdragsberättigade tjänster.
Daniel Ek är, som så många andra, novis på att bygga och renovera.
– Ja, jag har googlat, konsulterat pappa och ringt min farbror som är snickare tre gånger om dagen, säger han och skrattar.
Även om han inte skulle kalla sig händig, har han blivit det genom att prova sig fram.
– Jag är inte rädd för att göra fel. Av min pappa, som varit husägare i många år, har jag lärt mig att vara modig och att man lär sig medan man testar.
Tidsödande
Hittills har Daniel, med en stor dos hjälp, byggt ett sovloft i bastun, renoverat taket och målat om hyllor i köket. Nästa år är det dags att ge sig på krypgrunden.
– Min farbror, snickaren, sa att taket skulle ta tre–fyra dagar. Jag beräknade att för mig skulle det bli klart på en vecka om jag tog hjälp av kompisar. Trots kompisar och timanställda ungdomar tog det 40 dagar, säger han och ler.
Men han har inte bråttom. Han beskriver sig som en otålig person i vanliga fall, men inte när det gäller stugan.
– Min tanke är att jag ska renovera i fem år, sedan ska jag njuta av det här stället. Planen är att ha det hela livet och på sikt bo här permanent.
Tänk på miljön
Isabelle McAllister är inredare och hantverkare, och arbetar för att fler ska få upp ögonen för hållbar renovering. Särskilt nu när intresset för att göra om hemma är så stort.
– När vi dels inte kan resa utomlands, dels tillbringar mycket tid i hemmet är det inte konstigt att man vill fixa mer. Men jag tänker att man alltid ska fråga sig varför. Det kan vara en hobby och att man mår bra av att göra något med händerna, eller för att man vill höja värdet på bostaden. Det kan också vara för att grannarna renoverar.
Hon föreslår att man tar hjälp av en liten checklista när man känner att suget drar igång: Vad kan man få tag på begagnat och vad kan man ändra utan att kasta ut och sätta in nytt?
– Fråga dig också vad din renoveringslust har för påverkan på huset, miljön och dig själv. Renovera inte bara för sakens skull.
Ett av hennes tips till nybörjaren är att försöka gå bredvid en snickare.
– Jag har lärt mig massor på att vara hantlangare. Hitta en snickare som tycker det är okej och som du trivs med, eller en kompis som kan mycket.
Gör misstag
Liksom Daniel Ek tycker Isabelle att det är lika bra att kasta sig ut i renoveringssvängen, även om man är osäker på om man kommer att klara det.
– Det finns många som inte ens har utforskat huruvida de är händiga eller inte, de kanske inte har vågat. Det finns också en genusaspekt: Kvinnor har inte fått och inte tagit chansen, eftersom byggbranschen är ett manligt gebit.
Och misstagen? Jo, de gör man och de tillhör, menar Isabelle. Själv har hon till exempel borrat igenom väggen in till nästa rum och stött på ordentlig patrull när hon skulle ta bort en heltäckningsmatta under sommaren.
– Jag hade räknat med två dagar. Men det tog två veckor och jag fick hyra in tre olika maskiner. Men det är lite av charmen, att få ägna sig åt problemlösning och att tänka med händerna.
