För två år sedan besökte Ines Roos Bengtssons mellanstadieklass från Dalby järnåldersbosättningen Uppåkra, söder om Lund. De deltog i arkeologiskolan som är ett pedagogiskt program, där elever får prova på att vara arkeologer för en dag.
Utrustade med enkla såll fick de sila fram vad som eventuellt kunde gömma sig i jorden. Det är inte helt ovanligt att det dyker upp benrester från djur, keramikskärvor eller något annat från Uppåkras storhetsdagar mellan omkring år 100 före Kristus till runt 1000-talet efter Kristus.
Just den här dagen fick Ines syn på något pyttelitet i sitt såll.
– Jag var inte säker på vad det var först, men det såg ut som en tand, säger Ines, som nu är 13 år.
– Den var hyfsat sliten, så jag anade att den var gammal. Men inget var ju säkert.
Två års testande
Sedan tanden hittades sommaren 2019 har det gjorts en rad tester, bland annat med kol-14-metoden. Och nu står det klart att det är en mjölktand, minst 2 100 år gammal.
Även om det hittats drösvis med spår efter människor i Uppåkra, bland annat vapen, mynt, smycken och en kultbyggnad där man offrade till gudar, så har det aldrig tidigare hittats kvarlevor av människor.
– Det är bokstavligt talat den första mänskliga kvarlevan man hittat från det som vi lugnt kan säga var Nordens största tätort under järnåldern, säger Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet och medlem i Uppåkrastiftelsens vetenskapliga råd.
– Det är av stor symbolisk betydelse, eftersom det innebär att vi kan sätta fingret på riktiga människor – och det i själva grundandefasen 100 år före Kristus.
Sparsamt utgrävd
Uppåkra är sju gånger så stort som det mer kända Birka och det existerade i drygt tusen år. Platsen är sparsamt utgrävd, eftersom det saknas pengar, och därför är det arbete som görs av mellanstadieelever i arkeologiskolan och av studenter viktigt.
– Det är alltså ett barn som hittar detta på grund av den här satsningen. Det visar att det finns tekniska möjligheter att med ganska enkla medel nå stor, ny kunskap, säger Dick Harrison.
– Föreställ dig att man skulle sätta dit professionella arkeologer och de skulle hålla på i ett halvår.
Dick Harrison hoppas att tandfyndet ska leda till nya utgrävningar.
– Det har bara grävts ut 2 promille av ytan, ändå vet vi att det här är den största järnåldersbebyggelsen i hela Norden. Du kan ju räkna ut vad som finns i de andra 99,8 procenten, säger Dick Harrison.
Ines Roos Bengtsson var intresserad av historia redan innan hon vaskade fram tanden, särskilt av vikingatiden. Men fyndet har gett mersmak att gräva mer.
– Arkeolog är ett jobb jag kan tänka mig, säger hon.
