Tidigare har man trott att fönsterglas fick stor spridning i Danmark först flera århundraden senare i samband med medeltidens slott och kyrkobyggen.

– Hollywoodbilden vi har av vikingarna, där de sitter i sina mörka salar runt elden och dricker mjöd, är kanske lite mer sofistikerad i verkligheten, säger Mads Dengsø Jessen, forskare vid Danmarks Nationalmuseum.

– Det här är människor som har inspirerats av kontinenten och har samma önskemål för sina hem. Det ska vara fint ljus och inte mörkt och dystert som man ibland ser det skildras i populärkulturen, fortsätter han.

Känt i många år

Forskningen bygger på analyser av 61 fragment av glasrutor som har hittats under de senaste 25 åren vid sex olika utgrävningar av vikingatidens stormannagårdar, förkristna tempel och tidiga stadsmiljöer.

Glaset har alltså varit känt i många år, men har inte analyserats förrän nu. Det beror enligt museet på att man uteslutande har förknippat tidigt fönsterglas med medeltiden och därför antagit att fynden inte kunde härröra från vikingatiden utan "kontaminerats" från senare perioder.

Speciellt ljusinsläpp

Det rör sig dock inte om samma blanka fönsterglas som vi har i dag, utan mer frostat glas.

– Det är inte till för att man ska kunna titta ut och se om det kommer fiender, utan för att det ska komma in ett speciellt ljus i rummet man sitter i. Vi känner igen det från kyrkor, där det också blir ett speciellt ljusinfall när solen träffar fönstren, säger Mads Dengsø Jessen.

Resultaten av forskningen har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Danish Journal of Archaeology.