Åtta länsstyrelser kan besluta om jakt på varg

Åtta länsstyrelser får nu möjlighet att besluta om eventuell licensjakt på varg i början av nästa år, sedan Naturvårdsverket satt ner foten.

Vargjakt i Gävleborg 2011. Arkivbild.

Vargjakt i Gävleborg 2011. Arkivbild.

Foto: Lars Pehrson / SvD / TT

Jakt2022-06-26 19:42

"Att länsstyrelserna själva kan besluta om licensjakt är en förutsättning för att uppnå riksdagens målsättning om en regionaliserad rovdjursförvaltning", säger Carl-Johan Lindström, chef på viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

Sverige har tre rovdjursförvaltningsområden: norra, mellersta och södra. Nu får alla länsstyrelser i mellersta området besluta om det ska bli jakt. Det rör Dalarnas, Gävleborgs, Stockholms, Värmlands, Västmanlands, Västra Götalands, Uppsala samt Örebro län.

När ett referensvärde för varg är uppnått för hela landet – ett visst antal vargar – och ett rovdjursförvaltningsområde har uppnått miniminivån för arten, då kan Naturvårdsverket ge samtliga länsstyrelser i förvaltningsområdet möjlighet att besluta om licensjakt.

"Inte aktuellt"

Norra området är inte aktuellt för licensjakt. Mininivån uppnås precis, men jakt får inte leda till att miniminivån underskrids, påpekar verket.

Vargstammen har spridit sig till även det södra förvaltningsområdet. Trots att området nu ligger över sin miniminivå bedömer Naturvårdsverket att det i år ska ses som ett naturligt så kallat spridningsområde.

"Därför är licensjakt inte aktuellt i södra förvaltningsområdet 2023 men kan bli aktuellt ett annat år", skriver verket.

Länsstyrelserna i mellersta området – där koncentrationen av varg är som tätast – ska nu utreda om licensjakt är möjlig utifrån förutsättningar i det egna länet och i hela rovdjursförvaltningsområdet.

Senast den 1 oktober ska länsstyrelserna fatta sina eventuella beslut.

I år inleddes licensjakten den 2 januari, och 27 vargar får skjutas i fem olika revir i länen Gävleborg, Dalarna, Värmland, Västmanland och Örebro.

Stammen ska minskas

I slutet av maj klargjorde landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) att vargstammen bör minskas från dagens cirka 400 djur.

Hennes besked kom veckan efter att riksdagen röstade igenom ett tillkännagivande till regeringen, med uppmaningen att hålla stammen på 170–270 djur, vilket är den riktpunkt riksdagen beslutade om 2013. Nivån bör enligt tillkännagivandet ligga i den nedre delen av skalan, alltså närmare 170.

Naturvårdsverket fastställde dock 2015 en miniminivå på 300 vargar i landet för att stammen ska anses vara livskraftig och inte inavlad.

395 vargar i Sverige

Vintern 2020–21 fanns 48 familjegrupper av varg i Skandinavien och 27 revirmarkerande par. Antalet vargar i Sverige uppskattades vara 395.

2019–2020 bedömdes det finnas cirka 365 vargar i Sverige. Vintern 2018–2019 var det cirka 300 vargar.

Inventeringen pågår hela vinterhalvåret och görs på samma sätt i Sverige och Norge, främst genom spårning i snö samt dna-analyser av spillning, urin och hår.

Vargen kan ha en mankhöjd på 90 centimeter, vilket är 30 centimeter mer än schäferhundar, som vargar ofta förväxlas med av ovana observatörer.

Vargens tassavtryck är väldigt likt avtrycken från stora hundraser, nästan en decimeter långa. Om man vill bidra till arbetet med att spåra varg och tror sig ha hittat vargspår i snön är det viktigt att lägga till exempel ett kreditkort eller en linjal bredvid före fotografering så att storleken framgår.

Andra vargspår i terrängen kan vara spillning som innehåller älghår eller avlång spillning med benbitar enligt Naturskyddsföreningen, som också tipsar om att man kan kika efter spår av vargkiss på träd. I vargens fall hamnar urinen lite högre upp när den revirmarkerar.

Källor: SLU Viltskadecenter, Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!