Efter nästan två veckor av förhandlingar och mer än ett dygn försenat går det viktigaste klimatmötet sedan Parisavtalet mot sitt slut i Glasgow.

Diskussioner, kohandel och påtryckningar pågick in i det sista. De samlingsbeslut som har antagits av COP26-mötet är resultatet av kompromisser mellan fossilberoende ekonomier, stora utsläppsbovar och små önationer som kämpar för sin framtid när havsnivåerna stiger. Många parter ser det som har beslutats som långt från perfekt – men gott nog givet de 197 ländernas olika viljor och nationella intressen.

Mötets ordförande Alok Sharma medger att överenskommelsen lämnar mer att önska men att den visar på konsensus.

– Vi har skrivit historia, säger han.

Fossil strid

Klimatpakten innehåller en omstridd och historisk skrivning om utfasning av viss kolkraft och vissa fossila subventioner. Formuleringen är dock mer urvattnad än det ursprungliga förslaget och den kolberoende utsläppsjätten Indien bidrog till dramatiken och fick i sista minuten till en svagare skrivning: "fasa ner" snarare än att "fasa ut" kolet – som är den enskilt största källan till klimatskadliga utsläpp av växthusgaser.

Många länder är besvikna över att skrivningen inte blev skarpare än så men accepterade ändå förändringen. Alok Sharma kämpade mot tårarna och bad om ursäkt för mötets utveckling kring kolet under de sista timmarna.

– Det är en besvikelse, och känns extremt onödigt. Men det är så här processen ser ut när man måste fatta ett beslut som alla står bakom, säger klimatminister Per Bolund (MP).

Parterna uppmuntras också att lämna in skärpta mål för utsläppsminskningar till 2030 redan nästa år, då COP27 hålls i Egypten. Nu är det bråttom om det ska gå att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader jämfört med förindustriell tid, vilket är ett av målen i Parisavtalet.

– Vi vet att vi har väldigt kort tid kvar. Ju snabbare vi kan göra insatser och rapportera dem, desto mer håller vi trycket uppe och kan få mer att hända, säger Per Bolund.

Trots uppmaningar till länderna om att växla upp sitt klimatarbete inför Glasgowmötet leder de nuvarande nationella åtagandena – om de uppfylls – världen mot en uppvärmning på 2,4 grader vid seklets slut.

– Vi har hållit målet om 1,5 grader vid liv, men dess puls är svag. Det kommer bara överleva om vi omvandlar detta till handling och det snabbt, säger Sharma.

Världen har redan värmts upp 1,1 grader och utsläppen ökar snarare än minskar just nu.

Kamp om pengar

Många av stridsfrågorna i Glasgow har kretsat kring pengar. Sårbara och fattiga länder har ringt i varningsklockorna och krävt mer hjälp för att tackla klimatkrisen.

Misstron har varit djup eftersom rika länder fortfarande inte har levererat de 100 miljarder dollar om året i klimatfinansiering som det beslutades om för mer än tio år sedan. Miljarderna ska dels gå till anpassning, dels till utsläppsminskningar och efter förhandlingarna i Glasgow uppmanas rika länder att fördubbla stödet som ska gå till anpassning till 2025, jämfört med 2019.

Men fattigare länder vill också att en särskild fond ska skapas för pengar som ska gå till att hantera de förödande klimateffekter som sker redan nu. Det fick de dock inte igenom i Glasgow – men vissa steg framåt har ändå tagits.

Per Bolund har lett en del av klimatförhandlingarna och har full förståelse för fattiga länders frustration.

– De starkaste rösterna jag hörde i förhandlingsrummen var från rika länder, som tyckte att vi gick alldeles för långt och tog väldigt stora steg när det gäller stöd till anpassning. Det skreks en hel del.

Regelboken klar

En viktig uppgift för Glasgowmötet har varit att täppa till de sista luckorna i Parisavtalets så kallade regelbok. Det handlar om regler för handel med utsläppsrätter, regler för transparens och gemensamma tidsramar för rapportering av klimatarbetet.

COP26 lyckades lösa upp de sista knutarna och därmed kan Parisavtalet från 2015 implementeras fullt ut. Det möttes av applåder från delegater som säkerligen drar en lättnadens suck efter många år av förhandlingar och bakslag.

– Det var helt avgörande för att förtroendet för det globala klimatarbetet skulle finnas kvar. Annars hade Parisavtalet riskerat att dö, säger Per Bolund.

Klimatmötets slutdokument är inte juridiskt bindande och det finns inget straff för de länder som väljer att strunta i det som man har kommit överens om.

Men det kan kanske pressa även de mest motsträviga länder att agera för att minska utsläppen av växthusgas och därmed bromsa de skenande klimatförändringarna som hotar planeten.