COP26 beskrivs som det viktigaste klimatmötet sedan det i Paris 2015. Under klimatmötet i Glasgow lyckades man bland annat slutförhandla regelverket till Parisavtalet – gällande reglerna kring handel med utsläppsrätter, regler för transparens och gemensamma tidsramar för rapportering av klimatarbetet.
En slutgiltig produkt som kan anses vara framgångsrik utifrån omständigheterna – när 197 länder med olika förutsättningar och viljor deltog i förhandlingarna. Så beskriver Klimatpolitiska rådets ordförande Johan Kuylenstierna klimatmötets slutdokument som presenterades under söndagen.
– Vissa delar är extra viktiga. Dels att man har fått till nya skrivningar rörande fossila bränslen vilket innebär att även utvinningen av fossila bränslen hamnar mer i fokus, inte bara användningen. Detta innebär ett större tryck på producentländer och energiföretag vilket exempelvis kan påverka investeringsflöden.
Vidare har man fått starkare skrivningar när det kommer till klimatanpassning, behovet av stärkt klimatfinansiering och högre krav på att följa upp de nationella planerna för klimatarbetet på årsbasis, nämner Kuylenstierna.
– Det sätter tryck på att man måste öka tempot fram till 2030.
Ska gå före
Men vad betyder slutdokumentet för Sveriges egna klimatarbete? Egentligen inte så mycket.
– Inget i överenskommelsen påverkar direkt det inhemska klimatarbetet i Sverige. Vi har till exempel inte egna fossila energikällor, säger Kuylenstierna.
Samtidigt finns underliggande krav på att rikare länder med goda förutsättningar, Sverige inräknat, ska gå före och snabbt fasa ut användningen av fossil energi, enligt Kuylenstierna.
Sveriges och EU:s klimatmål ligger i linje med Parisavtalets ambitioner.
– Men det finns behov av att ytterligare stärka arbetet med att uppnå dessa mål, eftersom nuvarande politik inte räcker hela vägen fram, säger Kuylenstierna.
Däremot är delar som rör det internationella samarbetet för klimatomställning och klimatfinansiering viktiga för Sverige att förhålla sig till.
Klimatfinansiering var en fortsatt viktig förhandlingsfråga under klimatmötet i Glasgow – alltså rika länders ekonomiska stöd till utvecklingsländer.
Fattiga länder kräver ett ökat stöd både både för omställningen från fossila bränslen och för att hantera klimatförändringarnas effekter.
Tryck på klimatfinansiering
För mer än tio år sedan beslutades det om att rika länder skulle bidra med 100 miljarder dollar årligen i klimatfinansiering, ett mål som ännu inte har uppnåtts.
Efter mötet i Glasgow uppmanas rika länder att fördubbla stödet till 2025, jämfört med 2019.
– Det finns en rad med frågor som rör finansiering som även kan komma att påverka hur Sverige arbetar internationellt med klimatfrågan framöver. Det kan handla om allt från biståndets utformning till hur investeringar och garantier används, säger Kuylenstierna.
Han påpekar att klimatfinansiering i sig själv är en komplex och bred fråga. Investeringar inom exempelvis energisektorn eller jordbrukssektorn kan handla om att både minska fattigdom och verka för ekonomisk utveckling, och samtidigt minska utsläppen och öka motståndskraften mot klimatförändringar.
– Det är därför ofta svårt att lyfta ut klimatinvesteringar som ett eget område och det är viktigt att kunna mäta den positiva effekten utifrån olika perspektiv.