Det är fredag och Fridays for future genomför klimatstrejk, precis som alla fredagar. Men i stället för att stå på Mynttorget i Stockholm står Ell Jarl och Anton Foley utanför gallergrindarna till COP26, som nu är inne på sluttampen.

– Det mesta som kommer ut därifrån är detsamma som vi har hört från alla COP hittills. Det är tomma löften som inte är tillräckligt hårda och i linje med vad som krävs för att hålla globala uppvärmningen till 1,5 grader, säger Anton Foley.

"Inte ens på bordet"

Regnet strilar och något hundratal demonstranter har dykt upp. Unga personer från de mest utsatta områdena i världen talar om hur klimatkrisen drabbar dem.

Inne på mötet på andra sidan staketet cirkuleras just nu slutdokument bland de nästan 200 länderna som står bakom Parisavtalet. Men varken Ell Jarl eller Anton Foley tror att det kommer att bli tillräckligt skarpt.

– De förslag som behövs finns inte ens på bordet, säger Anton Foley.

Han tar deklarationen om att stoppa avskogningen, som många länder ställde sig bakom förra veckan, som ett exempel. Stoppdatum var 2030, löftena var inte bindande och det finns ingen uppföljning.

– Det är ett mål som är väldigt lätt att strunta i, och dessutom är väldigt svagt och långt bort. Det mesta som kommer ut ifrån mötet är i samma stil – alldeles för svagt och nästan som ett skämt när vi befinner oss i en sådan här existentiell kris, säger han.

Förvärrar krisen

De anklagar politikerna för att ignorera vetenskapen och i stället förvärra krisen genom att fortsätta subventionera och utvinna fossila bränslen.

Men de kan ändå inte säga att de är besvikna på COP26.

– För att bli besviken måste man ha förhoppningar på att de faktiskt ska göra någonting. Jag vågar inte hoppas att något ska förändras, för det blir för jobbigt när det inte görs, säger Ell Jarl.