TT: Utifrån det som finns på bordet nu, är det möjligt att nå 1,5-gradersmålet?
– Ja, det är ju möjligt enligt vetenskapen, men det är tydligt också i texterna att man är medveten om att mer behövs. Att länderna tidigare än vad som sagts förut ska uppdatera sina planer på kort och på lång sikt handlar om det, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet.
TT: Vad betyder den mer frekventa uppdateringen?
– Om 1,5-gradersmålet ska vara möjligt att nå så behöver de globala utsläppen ungefär halveras till 2030 och gå ner till netto noll till 2050. Skulle man följa upp nästa gång först 2023 eller 2025 så missar man många av de viktiga åren. Ju oftare man följer upp desto oftare kan man också styra upp.
TT: Hur troligt är det att länderna kommer att hålla det de lovat?
– Det är viktigt det som står i texterna, och det sökljuset mot frågorna det riktar. Det är ett pågående arbete och det är inget land än, enligt olika uppskattningar, som gör tillräckligt. Alla länder har en uppgift kvar att genomföra.
Enligt Rummukainen hände det mycket under klimattoppmötet som förstärker klimatarbetet och möjligheterna att nå de mål som man tidigare har beslutat.
– Till exempel förstärker texterna fokus på 1,5-gradersmålet. Man har beslutat om flera konkreta arbetsmoment redan de allra närmaste åren, vilket ska bidra till att snabba på och följa upp utsläppsminskning, anpassning och finansiering.
– Man tar också avstånd från kol och subventioner till fossila bränslen, till förmån om utsläppsfri energi, säger Markku Rummukainen.
"Inte kört"
Johan Rockström, professor i miljövetenskap och chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning i Berlin:
– COP26 är inte ett misslyckande, däremot har vi inte nått dit vi måste nå väldigt snabbt, nämligen att alla länder lägger sig i linje med vad klimatvetenskapen visar är nödvändigt. Vi kom till Glasgow när vi fortfarande följde en väg mot katastrof, och vi lämnar Glasgow på väg mot en farlig klimatframtid. Så det har skett signifikanta steg framåt, men det krävs oerhört mycket arbete nu.
TT: Innebär gårdagens utfästelser att 1,5-graders-målet är kört?
– Det var inte kört innan Glasgow, därför är det heller inte kört efter Glasgow i meningen att det rent klimatvetenskapligt fortfarande är möjligt att landa på 1,5 om vi klarar att halvera utsläppen till 2030 och når ett nettonoll till 2050.
– Glasgow har inte varit spiken i 1,5-graders-kistan. Däremot kan den spiken komma snabbt, om de globala utsläppen fortsätter öka och vi inte ser att det börjar implementeras stora åtgärder för utsläppsminskningar.
TT: Du har sagt att vi kommer att nå 1,8 eller 1,9 graders uppvärmning om alla till punkt och pricka följer reglerna som har satts. Vad betyder det?
– Om alla levererar det de lovat, vilket i sig är optimistiskt, då har vi en 50-procentig chans att komma till 1,8–1,9. Det är det jag kallar en farlig framtid, det är inte längre en fullständig katastrof. Det är ett signifikant steg i rätt riktning.
TT: Vad ligger i begreppet "farlig framtid"?
– Det vi vet med väldigt god vetenskaplig säkerhet är att för varje tiondels grad uppåt så får vi mer stormar, mer värmeböljor, mer bränder, mer vattenbrist, mer extrema väderhändelser.
Större tryck
TT: Hur troligt är det att de håller vad de lovar?
– Det finns förstås väldigt goda skäl att vara ytterst bekymrad, historiskt har ju inte de politiska ledarna särskilt stort förtroende när det gäller att leverera.
Men saker har förändrats, enligt Rockström, vilket ökar sannolikheten för att mer kommer att hända.
Det ena är att det nu finns ett enormt tryck från alla parter – civilsamhälle, näringsliv, banker, politik och vetenskap –att just leverera. Det andra är att politiska ledare nu kommer ha svårare att komma undan om de inte lever upp till besluten som tagits.
– På ett sätt som aldrig skett förut är i princip alla de här löftena från Glasgow i siffror. Det här gör att de är mätbara, och det kommer mätas. Alla löften kommer att granskas, in i minsta detalj. Så det är väldigt svårt för en stats- eller regeringschef att glida undan sina löften.