Varje dag sätter sig Raju på cykeln och trampar motvilligt världen lite närmare förvärrad klimatkris. Han surrar fast säckar med kol som stulits från gruvorna och kör till köpare som betalar motsvarande någon tia.
Kolet är allt Raju har. Han har flyttat till östindiska Dhanbad sedan översvämningar i hans hemregion slagit hårt mot traditionella jordbruksjobb.
– De fattiga har inget annat än sorger. Men många människor har blivit räddade av kolet, säger Raju till nyhetsbyrån AP.
Kol står för miljontals jobb, 27 procent av världens energi och 40 procent av elektriciteten. Men det är också det fossila bränsle som orsakar störst andel koldioxidutsläpp per energienhet.
"Dödligt beroende"
Det gör kol till klimatets enskilt största fiende och behovet att snabbt göra slut är uppenbart. Det må ha eldat på industriella revolutioner men är en katastrof för planeten. Ett "dödligt beroende", varnar FN-chefen António Guterres samtidigt som Storbritannien vill att klimatmötet i Glasgow ska "förpassa kolet till historien".
– Det är önsketänkande, säger Mikael Höök, universitetslektor i globala energisystem vid Uppsala universitet.
– Om uttalandet ska tolkas som att man på väldigt kort tid ska göra sig av med världens näst största energikälla är det en omställning som saknar historiska motstycken. Senaste decenniet har globalt kolanvändande varit stadigt högre än någonsin tidigare.
"Inte ljust"
Länder som har stora kolreserver saknar tillräckliga incitament för att sluta utvinna.
– Jag hoppas att efterfrågan på kol kraftigt minskar till 2030, det är en förutsättning för att nå klimatmålen. Hittills ser det inte ljust ut, säger Filip Johnsson, professor i energisystem vid Chalmers tekniska högskola.
– Att flera länder på klimatmötet enats om att fasa ut kolkraft och upphöra att investera i nya kolkraftverk är glädjande. Men de lovar att börja med det först under 2030-talet och länder med de största kolreserverna som Kina och Australien ingår inte.
Johnsson ser dock beskedet som ett av flera tecken på att investeringar i kol kommer att bli svårare och att finansiella sektorn har en viktig roll att spela.
– Det är trots allt ett viktigt steg i rätt riktning, säger han.
– Det är inte bara förhandlingar på klimatmöten som avgör. Fler och fler företag sätter upp egna klimatmål, vill de inte längre ha kolkraft i sin produktion kan det sätta press på marknaden.
Ökar och minskar
I Europa och USA är kolets dagar allt mer räknade eftersom äldre anläggningar pensioneras till förmån för förnybar energi och naturgas. I Asien är historien en annan, där nya kolkraftverk hjälpt ekonomier att växa.
– När EU minskade sin kolanvändning med 5 exajoule 2010-2020 ökade Indien sin med samma mängd. Hela EU:s minskning kompenserades alltså av ett enda lands ökning i Asien, säger Höök.
Kina står för ungefär hälften av världens förbrukning av kol och är också den största producenten.
– Sex länder står för omkring 80 procent av den globala produktionen. Ska kolet förpassas till historien måste de med på tåget, säger Höök.
– Men kol är på många sätt en nationell fråga där de största producenterna också är de största konsumenterna, även om konsekvenserna angår hela världen. Det är inte som med olja, att det mesta exporteras och konsumeras i andra länder.
Tung resurs
Det finns många anledningar till varför det går trögt att sluta. Mäktiga kolföretag med stöd av mäktiga regeringar har bråttom att växa. Kostnaderna för förnybar energi har visserligen gått ner men strukturer kopplade till fossila bränslen finns kvar. För politiker är kol en pålitlig källa till billig el som håller väljare nöjda.
Risken att förlora inflytande kan också vara en bromskloss, tror Johnsson.
– Länder som har kol som tillgång och som baserat sitt välstånd på det är den största utmaningen, säger han.
– Blir det ett system med mycket förnybart blir det en stor geopolitisk förändring. Då är det inte länder som sitter på fossila bränslen som har makten utan den kommer att fördelas mer jämnt bland länder som lyckats utnyttja vind och sol.
Trots att förnybara energikällor har expanderat kraftigt har inte andelen fossila bränslen i den globala energianvändningen minskat. Eftersom energibehovet är så stort har fossilt och förnybart i stället staplats på varandra.
– Vi har underlättat för förnybart men misslyckats med att straffa det fossila. Vi behöver prissätta utsläpp från fossila bränslen för att få en förändring, säger Johnsson.
